self-debasement [ˌsɛlf dɪˈbeɪsmənt], self-abasement [ˌsɛlf əˈbeɪsmənt], self-effacement [ˌsɛlf ɪˈfeɪsmənt], self-deprecation [ˌsɛlf dɛprəˈkeɪʃn], self-diminishment [ˌsɛlf dɪˈmɪnɪʃmənt], diminishment of the self, diminshing of the self, self-denigrating [ˌsɛlf denɪɡreɪtɪŋ]
1. Beteende som syftar till att märkas så lite som möjligt, att inte hävda sin rätt, att inte göra anspråk på något osv.
Extremt självförringande genom förvrängd självuppfattning (eng: biased self-perception) kallas självstigmatisering (eng: self-stigmatization)
2. Ord som självutplåning och självförringande används som översättning av termen de-selfing: självnedvärdering, att medvetet visa egen ovärdighet och ringhet i hopp om att vinna en annan, mer dominant persons gillande och därmed upprätthålla en god relation till denne.
Syndabekännelsens psykologi
Syndabekännelsen "Jag, fattig, syndig människa ..." kan psykologiskt tolkas som ett sådant försvar inför den högste i förhoppning att slippa straff för all den egna syndfullhet som man är medveten om.
Jantelagen som kulturfenomen
Den så kallade Jantelagen är ett uttryck för självförringande känslor och förhållningssätt. I en kultur med jantelag är detta att inte förhäva sig, inte sticka ut en viktig etisk regel. Man väljer att underkasta sig i stället för att göra uppror mot överheten.
Relaterade sökord: bluffenomenet, detachment, försvarsmekanism, mindervärdeskänsla, stigma, självbild, självdefinition, självdestruktivt beteende, självförnedring, självperception.
["detachment","försvarsmekanism","mindervärdeskänsla","bluffenomenet","stigma","självbild","självdefinition","självdestruktivt beteende","självperception","självförnedring"]
Om Psykologiguiden