Efter den kommunistiska revolutionen i Ryssland 1917 gjordes ganska snart allvarliga försök att utveckla en psykologi i en, som man uppfattade det, marxistisk anda. Den mest framträdande gestalten under denna första period var Konstantin Kornilov (1879-1957) som kallade sin teori för reaktologi. Han råkade dock i blåsväder när man i partiets centralkommitté såg att hans behavioristiska tankar stred mot Lenins filosofiska teorier om människans kunskapsliv.
År 1936 utfärdades ett dekret som förbjöd psykologiska testningar och föreskrev att marxismen skulle vara det yttersta kriteriet på sant och falskt i psykologisk forskning. Detta ledde till en stagnation i den psykologiska verksamheten i Sovjetunionen.
Efter andra världskriget sökte man få igång vetenskaplig verksamhet på alla områden. Ledningen för kommunistpartiet bestämde sig för att upphöja den då världsberömde Ivan Pavlov (1849-1936) till förgrundsgestalt och hans psykologi som normbildande för sovjetisk psykologisk forskning.
Det som Pavlov kallat "det andra signalsystemet", hjärnans aktivitet ovanför de enkla reflexerna, ansåg man kunde ses som det neurologiska underlaget för det som Lenin kallade sinnets återspegling av yttre verklighet.
Den ledande marxistiske psykologen blev nu Sergej L Rubinstein (1889-1960), som betraktade betingade reflexer som prototypen för hjärnans återspeglande aktivitet, en uppfattning som stämde bra med Lenins teori om att psykiska processer är identiska med hjärnans fysiologiska reaktioner.
Efter 1960 avtog persondyrkan av Pavlov och Lenins filosofi sattes på undantag. All sovjetisk psykologi följde inte längre slaviskt den marxistiska synen på samhället och människan.
Lev Vygotskijs (1896-1934) arbeten, som varit förbjudna i Sovjet under Stalintiden, började publiceras. De bidrog starkt till vidareutveckling av marxistiska idéer på ett sätt som fick stor betydelse för psykologisk och pedagogisk teoribildning i Europa och USA på 1980- och 90-talen.
Den kulturhistoriska skolan (eng: cultural-historical school) som byggde på teorier och forskning av Aleksandr Luria (1902-1977) och Aleksej Leontjev (1903-1979), och som anknöt till Vygotskijs teorier, blev helt dominerande i Sovjetunionen och fick många anhängare i väst.
I anslutning främst till Vygotskijs psykologi övergick denna skolbildning i en pedagogisk rörelse som kallas Cultural Historical Activity Theory, CHAT och som fick betydelse inom organisationsteorin som en tvärvetenskaplig modell för forskning om hur människan omvandlar natur och samhälle och sig själv genom en materiellt och socialt förmedlad process i ett givet kulturellt och socialt sammanhang.
Relaterade sökord: aktivitetsteorin, dialektisk psykologi, konstruktivism, marxistisk psykologi, Lev Vygotskij.
["Konstantin Kornilov","Ivan Pavlov","aktivitetsteorin","tvärvetenskaplig","Lev Vygotskij","Vygotskijs","kulturhistoriska skolan","Aleksandr Luria","Aleksej Leontjev","konstruktivism","marxistisk psykologi","dialektisk psykologi"]
Om Psykologiguiden