På franska: le stade du miroir [lə stad dy mirwar].
På engelska: the mirror stage [ðə ˈmɪrəˌsteɪdʒ].
Ett stadium i barns tidigaste utveckling enligt den franske psykoanalytikern Jacques Lacan (1901-1981), då barnet ännu inte har något jag, inte känner gränsen mellan medvetet och omedvetet, sig själv och omvärlden. Vid några månaders ålder upptäcker det sig själv i en spegelbild som inte behöver vara en fysisk spegel utan föräldrarnas sätt att umgås med och upprepat använda dess namn. Bet kan då börja se sig själv utifrån, som i en spegel.
Barnet formar på det sättet sin identitet genom speglingar i andra. Det kan nu uppfatta sig själv som tänkande, kännande och handlande subjekt i relation till andras sätt att behandla det som objekt.
Genom att spegelbilden också ger intryck av en varelse som utgör en helhet, utvecklas hos barnet föreställningen att det utgör en odelbar enhet. Det är dock fortfarande i spegelstadiet så nära förenat med modern att det inte helt kan föreställa sig som en självständig person.
Utvecklingen till självständighet kommer i och med användning av språket som bygger på sådana motsatser som jag och du, jag och omvärlden.
Det uppstår då enligt Lacan inget "jag", inget "ego" utan en jagfunktion (franska: la fonction du Je, eng: the function of the I).
Relaterade sökord: funktion, jaget, Jacques Lacan, narcissism, neuropsykisk, spegelsjälvet, självet, symbolisk interaktionism.
["Jacques Lacan","funktion","tänkande","kännande","handlande","jaget","identitet","neuropsykisk","spegelsjälvet","självet","narcissism","symbolisk interaktionism","subjekt","objekt"]
Om Psykologiguiden