Etymologi: Termen kommer ursprungligen från psykoanalysen och psykodynamisk terapi, där man använder Sigmund Freuds modeller av personligheten a. detet, jaget och överjaget, b. medvetet, omedvetet och förmedvetet. Termen började användas i syfte att betona skillnaden mellan analys och stöd.
Kallas även jagstödjande terapi, jagstödjande psykoterapi, strukturerande terapi, strukturerande psykoterapi.
Psykoterapi som syftar till att hjälpa en person att klara problemsituationer utan att man ger sig in på analys av vari problemen bottnar, till exempel en konflikt som personen inte orkar ta tag i och komma till rätta med. I stället stöder man de friska och adaptiva delarna av personligheten.
Personer som på ett neurotiskt sätt söker kontroll över sina affekter uppmuntras inte att släppa loss sin ilska, utan får i stället stöd i sin strävan till självbehärskning, så länge denna inte skapar fler problem än den löser. Terapeuten söker inge hopp och tillförsikt, berömmer och stärker patientens självkänsla.
Stödterapi skiljer sig från stödsamtal och stödkontakt, vilka är uppgifter även för personer utan psykolog- eller psykoterapiutbildning.
Relaterade sökord: avtäckande psykoterapi, jagförsvar, jagpsykologi, psykoanalys.
["avtäckande psykoterapi","jagstödjande terapi","psykoanalysen","psykodynamisk terapi","psykoterapi","affekter","Sigmund Freuds","jagpsykologi","jagförsvar","psykoanalys"]
Om Psykologiguiden