Latin: stupor {uttal: sto´pårr} 'stelhel', 'domning'.
Stupor som psykiatrisk och psykologisk term
Total orörlighet, total psykisk blockering.
En person i stupor är stel och orörlig, tanke- och viljehämmad, oförmögen eller ovillig att tala, oemottaglig för kontaktförsök från omgivningen men ändå vid medvetande.
Stupor kan förekomma vid starkt känslopåfrestande upplevelser, så kallad affektiv stupor, vid schizofreni, så kallad kataton stupor, och vid svår depression, så kallad depressiv stupor. Det finns också dissociativ stupor som är en svårartad psykomotorisk hämning som gör att personer i ett sådant tillstånd sitter eller ligger orörliga under långa stunder och slutar att tala eller röra sig.
Adjektiv: (eng: stuporous): omtöcknad, groggy.
Relaterade sökord: psykogen störning, reaktiv psykos.
Ordformer:
Pluralis: stuportillstånd (eng: stupors).
Adjektiv: stuporös, stuporöst, stuporösa (eng: stuporous [br eng: ˈstjuːmərəs, i USA: stuːmərəs].
["schizofreni","depression","psykogen","psykomotorisk","reaktiv psykos","depressiv stupor"]
Om Psykologiguiden