1. Något som har en egen existens, något som finns i sig självt och inte är tillfälligt eller en egenskap hos något annat (se parallellteori).
Substantialitet (eng: substantiality): filosofisk term för sådant som finns i sin egen rätt, som något absolut och inte relativt, tillfälligt eller som egenskap).
Mer om detta finns under sökorden essens och essentialism.
2. Innehållet i något.
3. Ämne, vanligen avses alkohol, narkotika och läkemedel. Se substansberoende, substansbetingade syndrom.
4. Substantia (eng: substantia). Anatomisk term för viss vävnad eller materia. Substantia nigra, den svarta substansen i hjärnbryggan (pons) har neuropsykologisk betydelse på det sättet att en störning i dopaminregleringen i detta organ ger upphov till Parkinsons sjukdom.
Ordformer:
Plural: substanser (eng: substances).
Adjektiv: a. substantiv (eng: substantive), väsentlig, absolut, i sig själv, solid (eng: substantial, substantive) b. substantiell (eng: substantial), 'riklig', 'påtaglig', 'bastant'.
Etymologi: 'Substans' är en försvenskning av latinets substantia {uttal: subbstant´ia} 'beskaffenhet'; av substans {uttal: subb´stans} som är presens particip av substare {uttal: subbsta´re} 'äga bestånd' (det som finns i sig själv bakom det synliga eller tillfälliga); av sub 'under och stare 'stå'.
["Parkinsons sjukdom","substansberoende","substansbetingade syndrom","parallellteori","essens","essentialism","neuropsykologisk","absolut","substantiv","filosofisk","term","relativt"]
Om Psykologiguiden