Kallas på svenska också språkhandling.
Teori om att talet är en form av handling kallas på engelska: speech act theory.
Att säga något betraktas som en handling enligt de teorier som framställts av de brittiska filosoferna John L. Austin (1911-1960) och John R. Searle (f 1932) samt av den tyske filosofen Jürgen Habermas (f 1929).
Man skiljer mellan lokuta, illokuta och perlokuta (eng: locutionary, illocutionary, perlocutionary) talakter eller talhandlingar (på svenska även kallade lokutionära, illokutionära och perlokutionära i enlighet med formen på de engelskspråkiga termerna).
- Lokuta talhandlingar (lokuta talakter) består i att man säger något utan att det är mer än ett konstaterande,
- till dess någon fäster avseende vid innehållet och tar det till sig, intellektuellt eller känslomässigt, det blir då fråga om illokuta talhandlingar.
- Utöver konstateranden finns sådana yttranden som har formen av befallningar, uppmaningar, förebråelser, uppmuntranden, tillrop, frågor osv. Sådana så kallade perlokuta talhandlingar kan förändra verkligheten (som när man skriver under ett kontrakt som gör en till ägare av en bil, ett hus etc) och kallas då performativa yttranden (eng: performative utterances).
Illokuta och perlokuta talhandlingar är performativa i den meningen att de åstadkommer något i mottagares uppfattning eller sinne och i vissa fall i beteende och i deras identitet (som vid utnämning, examensceremoni, dom i domstol och vid vigsel).
Termen 'performativ' används i många sammanhang som liktydig med 'perlokut'.
Relaterade sökord: explicit, kommunikation, kommunikativt handlande, performativ.
Skrivsätt: speech act och speech act theory skrivs vanligen utan bindestreck mellan speech och act.
["John L. Austin","John R. Searle","performativa","performativ","explicit","kommunikativt handlande","kommunikation","Jürgen Habermas"]
Om Psykologiguiden