En transcendental-fenomenologisk teori och en transcendental-fenomenologisk metod har sin grund i den typ av ren fenomenologi som i början av 1900-talet utformades av den tyske filosofen Edmund Husserl.
Att den är 'transcendental' innebär att den är bortom fokus för medveten uppmärksamhet men aktiv och verksam i gestaltandet av det som blir till en medvetandeström av objekt.
De medvetna processerna är enligt detta synsätt till sin natur sådana att de själva ger form och mening åt det som vi ser, hör, känner och på det sättet gör till objekt, till erfarenhet och upplevelse i ett rum och i ett tidsförlopp från dåtid via ett undflyende nu till förväntan om fortsättning.
Att den är 'fenomenologisk' innebär i detta sammanhang att den är inriktad på att öka vår kunskap om hur "fenomenen" kommer till, tar gestalt och ter sig. "Fenomenen" är då inte företeelserna i vår omvärld utan allt det som finns i medvetandeströmmen som uppfattat, upplevt som synperception, hörselperception, smakperception, hallucination, fantasi, illusion, tanke, minne och så vidare.
Relaterade sökord:
fenomenologi, Edmund Husserl, konstruktivism, metod, transcendental, typer av fenomenologi.
Adjektiv:
transcendental-phenomenological [ˌtrænsenˈdentl fɪˌnɒmɪnəˈlɒdʒɪkl]
["transcendental","Edmund Husserl","mening","konstruktivism","metod","typer av fenomenologi","fenomenologi"]