Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "typer av fenomenologi":

• typer av fenomenologi

  types of phenomenology [taɪps əvˌfənɒmɪˈnɒlədʒɪ]

  Fenomen är grekiska, φαινόμενον {uttal: fajnåmm´enånn}, för hur något "ter sig". Det kan antingen avse det rent psykiska upplevandet eller objekten för det man varseblir eller tänker på. I fenomenologi, grekiska λογία {uttal: låggi´a} 'lära', av olika slag har man fokus på objekten som upplevda, sedda, hörda, fantiserade och så vidare.

  1. Fenomenologi är en allmän beteckning på olika teorier om hur vi och olika djur uppfattar och upplever sig själva och sin omvärld och hur olika föreställningar och uppfattningar uppkommer och förhåller sig till varandra och till sådant som de används för att beteckna och syfta på. Det var med fenomenologisk metod som exempelvis Johannes Purkinje (1787-1869) upptäckte det som efter honom kallas Purkinjes fenomen. Denna betydelse ligger när innebörden i termen fenomenalism.

  2. Den filosofi som kallas "ren fenomenologi" går dock ytterligare ett steg, bortser helt från eventuell koppling mellan medvetandefenomen (tyska: Phänomene) och det som vi uppfattar som yttre företeelser (tyska: Erscheinungen).

  Upphovsmän till denna typ av fenomenologi var Edmund Husserl (1859-1938) med Franz Brentano (1838-1917). "Ren fenomenologi" (tyska: reine Phänomenologie), är enligt dem en lära om själva uppfattandet som sådant, befriat från allt innehåll. Eftersom all kunskap, även naturvetenskaplig, förutsätter medvetandeakter, ansåg Husserl att det var filosofins uppgift att undersöka de mentala processernas natur och deras möjligheter att ge hållbar kunskap.

  I ren fenomenologi är man helt inriktad på medvetandefenomenens natur och egenskaper: hur de fungerar subjektivt, föränderligt, syftande på annat än sig själva, helt annorlunda än vad som gäller för den fysiska, kemiska och biologiska värld som vi kallar företeelser. Ordet 'fenomen' används här som term för 'det medvetet upplevda'.

  I ren fenomenologi tar man liksom inom nyplatonismen och i den filosofi som framställdes av den tyska filosofen Leibniz avstånd från tanken att det skulle finnas en förklaring till medvetandefenomenen i de intryck vi får via sinnena.

  Brentano och Husserl var verksamma på den tiden då psykologi var en viktig del av ämnet filosofi. Husserl ville med all kraft ifrågasätta den då (kring år 1900) nya självständiga vetenskapen psykologi med dess bakgrund i bland annat sinnesfysiologin. Genom filosofiskt studium av det rena uppfattandet kom han fram till att begreppsbildning, logik och matematiskt tänkande har en egen självständig sanning och giltighet och inte - som man hävdade i dåtida experimentell psykologin - uppkommer genom att sinnena utsätts för vissa och inte för vissa andra stimuli.

  Den fenomenologi som Brentano och Husserl svarade för och som ledde fram till gestaltpsykologi respektive existentialism i början av 1900-talet är en form av transcendental fenomenologi. Dess syfte är att ge kunskap om hur medvetna processer kommer till och tar form, utforska det som ligger bakom dem och är grund för dem (= transcendentalt).

  3. Fenomenologisk psykologi går ut på att undersöka hur saker och ting upplevs och uppfattas direkt av oss i motsats till sådan psykologi som undersöker av vilka enskilda sinnesförnimmelser som våra varseblivningar (perceptioner) är sammansatta av.

  Företrädare för gestaltpsykologin lyckades i början av 1900-talet på ett övertygande sätt visa att våra varseblivningar av figurer och ting formas enligt gestaltlagar som finns inneboende i människans sätt att uppfatta sin omvärld. De olika bilder vi får av det som vi iakttar kan inte förklaras som sammansatta av sinnesförnimmelser uppkomna genom fysisk påverkan på våra sinnesorgan. De får sin gestaltning genom vår hjärnas (vårt psykes) sätt att strukturera dem.

  4. Förstående beteende- och samhällsvetenskap och fenomenologisk medicin. Termen fenomenologi används i annan bemärkelse i psykologin, socialpsykologi och i fenomenologisk medicin än i filosofin. I fenomenologisk psykologi ser man personers egna sätt att uppfatta sig själva och sin livsvärld som förklaring till deras reaktions- och handlingssätt, detta i motsats till behaviorismen som har fokus på hur objektivt observerbara stimuli framkallar viss typ av likaså objektivt observerbara responser (se S-R-psykologi och formning).

  5. I gestaltterapi, experientiell psykoterapi och fenomenologisk psykologi avses en metod att få människor att uppfatta människor (sig själva och andra), djur, situationer och händelser direkt som de ter sig, direkt som de framträder just i ögonblicket och utan att tolka in något från tidigare erfarenheter eller tidigare lärande. Här finns en nära koppling till existentialism och tanken i denna att det gäller att ta tag i nuet, i aktuell verklighet och förändras i dessa.

  En beskrivning av hur psykisk ohälsa yttrar sig i sinnesstämning, reaktionsmönster och beteenden är fenomenologisk om den gäller ohälsans sätt att framträda för såväl patienten som för en iakttagare. Motsatsen är en beskrivning som grundar sig på kännedom om orsakerna eller de nervfysiologiska och hormonella processer som reglerar individens sätt att uppfatta, uppleva och reagera på sig själv och sin omvärld.

  Psykoterapi bör enligt fenomenologisk grundsyn utformas som försök att komma in i den ångestfylldes, deprimerades eller schizofrenes livsvärld, förstå intuitivt hur världen och tillvaron "ter sig" i den andres upplevelse.

  Fenomenologiskt perspektiv i sociologin och socialpsykologin representeras av bland andra Peter Berger (f 1929) och Thomas Luckmann (1927-2016), Alfred Schutz (1899-1959) och George Herbert Mead (1863-1931).

  Enligt fenomenologisk etologi (Uexküll) lever varje individ i ett psykologiskt fält eller fenomenfält. Detta utgörs av världen sådan den uppfattas av individen med den speciella uppsättning av sinnesorgan och utformning av dessa som varje art har. (Mer om detta finns under sökordet ekologisk perception.)

  Inom medicinen används termen fenomenologi  i två betydelser: a. patientens besvär som läkaren uppfattar dem utan att ha gjort en medicinsk undersökning, b. hur patienterna själva uppfattar och tolkar sina besvär.

  Användning av ordet fenomenologi i olika sammanhang

  Själva ordet fenomenologi används om flera olika filosofiska, sociologiska och psykologiska riktningar enligt exempelvis följande förteckning:

  • genetisk-strukturell fenomenologi, transcendental konstitutiv fenomenologi, transcendental fenomenologi (eng: genetic-structural phenomenology, transcendental constitutive phenomenology, transcendental phenomenology), som har till syfte att studera de mönster, koder och andra strukturer som i form av "förförståelse" och "scheman" styr vårt sätt att uppfatta fenomenen på det sätt som vi gör (som till exempel den skillnad i mening som vi lägger in ord som envälde och diktatur, den historiskt uppkomna skillnaden mellan vad grupper av människor i nutiden uppfattar som manligt och kvinnligt, och så vidare),
    
  • genetisk fenomenologi (eng: genetic phenomenology), som har till syfte att komma fram till hur vi, var och en, lägger in vår egen speciella mening och förståelse i sådant som dyker upp i medvetandeströmmen,
  • generativ historicistisk fenomenologi (eng: generative historicist phenomenology), som har till syfte att undersöka hur den mening som vi lägger in i det som vi upplever och uppfattar har en bakgrund i hur människor tidigare tillsammans gett dem betydelse och innebörd
  • beskrivande fenomenologi (eng: sensory phenomenology, naturalistic constitutive phenomenology), som har till syfte att så detaljrikt och exakt som möjligt beskriva människor uppfattar vad de uppfattar med sina sinnen,
  • fenomenografi (phenomenography) som har till syfte att så förutsättningslöst som möjligt fastställa hur enskilda människor, till exempel studerande, uppfattar de företeelser och tolkar de ord och termer som de samtalar om eller stöter på under lektioner och i kursmaterial,
  • kategoriinriktad fenomenologi, logisk fenomenologi (eng: categorical phenomenology, logical phenomenology), som är inriktad på att beskriva en persons sätt att uppfatta sin värld i kategorier som kön, "ras", snäll och elak, framfusig och tillbakadragen; översätt ibland felaktigt med "kategorisk fenomenologi", eller som söker fastställa vilka logiska ramar vi använder när vi uppfattar något som till exempel normalt och onormalt, positivt och negativt eller utifrån det som Carl Gustav Jung beskrev som arketyper,
    
  • hermeneutisk fenomenologi (eng: hermeneutic phenomenology), som är inriktad på att studera de "strukturer" (tankemönster) som ligger till grund för hur vårt sätt att lägga in mening i politiska, filosofiska, psykologiska, sociologiska termer, begrepp och teorier, i konstverk och byggnadsstilar, i ledartyper och organisationsmodeller och så vidare,
  • intuitiv fenomenologi (eng: intuitive phenomenology), som har till syfte att förstå medvetandefenomenens väsen (tyska: Wesensschau: väsenskådande (se ovan under punkt 2) genom en form av imaginär variation som innebär att man i fantasin varierar olika egenskaper hos dessa för att se vad som är essentiella (absolut väsentliga) för dem och vad som inte är det, och därmed inte som i sensorisk/visuell fenomenologi strukturerar i figur-bakgrund,
  • fenomenologisk existentialism, existentiell fenomenologi (eng: phenomenological existentialism, existential phenomenology), enligt bland andra Jean-Paul Sartre (1905-1980), Martin Heidegger (1889-1976) och Merleau-Ponty (1908-1961), vars syfte är att beskriva hur olika uppfattningar och sinnestillstånd medför olika sätt att vara-i-världen: att existera som individ med ansvar både för sitt eget liv och för människan som art,
  • fenomenologisk psykologi (eng: phenomenological psychology), som är en gren av psykologin med fokus på individers konkreta upplevelser i sin livsvärld (tyska: konkrete lebendige Erfahrung), människors olika sätt att gestalta sin upplevda värld i form av sin egen life world-design.

  Relaterade sökord: fenomen, fenomenalism, fenomenfält, fenomenologisk, förstående beteende- och samhällsvetenskap, Erving Goffman, Fritz Heider, intentionalitet, kommunikativ rationalitet, livsvärld, noosfär, Carl Rogers, Daniel Stern, Jakob von Uexküll, Max Weber.

  ["deskriptiv","formning","livsvärld","perceptioner","figur-bakgrund","Carl Gustav Jung","arketyper","bakgrund","kategorier","Förstående beteende- och samhällsvetenskap","idealism","rationalism","Platons","Leibniz","nyplatonismen","Kant","fenomenografi","feedback","S-R-psykologi","Jean-Paul Sartre","behaviorism","transcendental fenomenologi","transcendental phenomenology","beteendeterapi","Merleau-Ponty","vara-i-världen","existentialism","gestaltterapi","experientiell psykoterapi","fenomenologisk psykologi","fenomenologisk","S–R-psykologi","psykoterapi","ekologisk perception","Jakob von Uexküll","etologi","Berger","Luckmann","Schutz","George Herbert Mead","schema","Franz Brentano","fenomenalism","fenomenfält","transcendental","förstående beteende- och samhällsvetenskap","Erving Goffman","Fritz Heider","noosfär","kommunikativ rationalitet","intentionalitet","livsvärld","perception","kognition","konstruktivism","Carl Rogers","Daniel Stern","Jakob von Uexküll","Max Weber","självmedvetande","Franz Brentano","förstärkningar","Skinner","gestaltlagar","Purkinjes fenomen","Edmund Husserl","gestaltpsykologin","empirism","positivism","associationism","medvetandeströmmen","fenomen",""]