Kallas på svenska även: beteendesyndrom; trotssyndrom och uppförandestörning; utagerande beteendeproblem.
Beteende hos barn eller tonåringar som består i att de skolkar, snattar, stjäl, förstör och misshandlar och annat liknande.
I ICD-11 (2018), beskrivs syndromet, kod 6C91, på följande sätt:
Ett varaktigt och återkommande beteendemönster som tar sig uttryck i kränkning av andras rättigheter och av för personens ålder grundläggande regler och normer, i bedrägeri och stölder, aggressivt beteende mot djur och människor, sönderslagning av saker ute och hemma. Det är så uttalat att det medför betydande svårigheter personligt, i familjen, socialt, i skola eller arbete eller i andra sammanhang (eng: other important areas of functioning).
Man skiljer mellan uppförandestörning med början i barndomen (före 12 års ålder) (childhood onset) och uppförandestörning med början under tonåren (adolescent onset).
Vidare skiljer man i ICD-11 mellan uppförandestörning med bevarad prosocialitet (känsla för och hänsyn till andra) och med begränsad prosocialitet (conduct-dissocial disorder with limited prosocial emotions). Begränsningen yttrar sig i känslokyla, oförmåga till medkänsla, ånger, skuld- och skamkänslor, likgiltighet inför risken för bestraffning, oberördhet inför dåliga prestationer i skola eller arbetsliv samt avsaknad av genuina känslor i samspelet med andra.
Man skiljer också mellan uppförandestörning som riktar sig mot alla och uppförandestörning som sker i gruppform, till exempel i ett gäng, där medlemmarna fungerar socialt mot varandra men antisocialt mot delar av omvärlden.
Svårartad uppförandestörning tar sig uttryck i fysisk grymhet, användning av vapen vid konflikter, rån, våldtäckt och skadegörelse med mera liknande.
Om det antisociala beteendet fortsätter efter 18-årsåldern räknas det som antisocial personlighetsstörning.
I många sammanhang väljer man uttrycket uppförandeproblem (eng: conduct problems) för att undvika att medikalisera svårigheterna. Det är å andra sidan viktigt att förstå att det inte är fråga om uppfostringsproblem utan om en form av psykisk ohälsa.
Uppförandestörning är i ICD-11 en av två huvudgrupper av störande och dissocialt beteende (eng: disruptive behaviour or dissocial disorders). Den andra gruppen är trotssyndrom (eng: oppositional defiant disorder, kod 6C90).
Relaterade sökord: ADHD, beteendeproblem, störande beteende, störande humördysregleringssyndrom, trotssyndrom.
Terminologi:
På svenska används ofta termen beteendestörning i samma betydelse som uppförandestörning.
På engelska används i fråga om andra sjukdomar och störningar i många fall substantivformen adolescence i stället för adjektivformen adolescent: adolescence-onset type.
På engelska är behaviour disorder/behavior disorder ett ord för en typ av psykiska problem, vilket hänger samman med att ordet behaviour/behavior i många sammanhang kommit att användas som liktydigt med "psykisk", speciellt i USA.
["antisocial personlighetsstörning","trotssyndrom","antisociala","beteendemönster","beteendeproblem","medkänsla","psykisk ohälsa","utagerande","ånger","skuld->>skuldkänsla","skamkänslor","ADHD","medikalisera","störande beteende","störande humördysregleringssyndrom","prosocialitet","gäng","ICD-11",""]