orienting response [ˈɔːriəntɪŋ rɪˈspɒns], [USA-uttal:ˈɔriˌɛntɪŋ eller ˈɔriəntɪŋ rɪˈspɑns], orienting reflex [ˈɔːriəntɪŋ ˈriːflɛks], [USA-uttal: ˈɔriˌɛntɪŋ eller ˈɔriəntɪŋ ˈriflɛks]
Snabb omställning av uppmärksamheten mot nya, oväntade stimuli.
Hos de flesta djur och hos människan som art sker en reflexmässig fokusering av stora eller plötsliga förändringar i omvärlden i fråga om ljud, ljus, doft och rörelse. Denna form av anpassning till situationen är anlagsbetingad men förbättras eller avtrubbas beroende på i vilken miljö som individen uppehåller sig.
På engelska används uttrycken orienting response och orienting reflex (även: orientation response, orientation reflex) därför att man betonar den inriktning av uppmärksamheten som det är fråga om.
Förväxlingsbar term: orienteringsbeteende.
Relaterade sökord: orientering, selektiv uppmärksamhet, uppmärksamhet.
Terminologi: På svenska används i ökande omfattning av
engelskan påverkad terminologi: orienteringsrespons, orienteringsreflex.
Egentligen handlar det dock inte om individens orientering i tid och
rum utan om en inriktningsrespons i uppmärksamheten enligt den betydelse
som ordet orient har och enligt en av flera betydelser som finns av det engelska verbet orientate: 'inrikta'.
Ordet
'reflex' var vanligt i klassisk behaviorism (Ivan Pavlov och John B. Watson). Genom att B. F. Skinner enligt sin teori om operant betingning
kom att kalla alla beteenden för responser, har den termen blivit allt
vanligare.
["arousal","habituering","orienteringsrespons","orienteringsbeteende","orientering","fokusering>>fokusera","anpassning","selektiv uppmärksamhet","uppmärksamhet","klassisk behaviorism","reflexmässig","Ivan Pavlov","John B. Watson","behaviorism","B. F. Skinner","operant betingning","beteenden","responser","stimuli"]