Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "utvecklingspsykologi":

• utvecklingspsykologi

  developmental psychology [dɪˌvɛləpˈmɛntl saɪˈkɒlədʒi, USA-uttal: dəˌvɛləpˈmɛntl saɪˈkɑlədʒi], psychology of development
  

  Lära och forskning om förändringar i beteenden, reaktionsmönster, psykiska egenskaper och så vidare (eng: theory of developmental psychology).
  

  1. a. under en individs livslopp (eng: life-span developmental psychology, life-span development), b. under utvecklingen från spädbarn tll vuxen.
  

  2. under arternas utveckling.

  Den sistnämnda typen av utvecklingspsykologi brukar kallas komparativ psykologi (comparative psychology). eller evolutionspsykologi (eng: evolutionary psychology).

  I stor utsträckning har utvecklingspsykologin kommit att handla om de olika stadier eller faser (perioder) som barn regelmässigt genomgår från födelsen till ungdomstiden. I våra dagar har den typen av teoribildning fått en mer undanskymd plats på bekostnad av teorier om hur barn hanterar sin situation och sin relation till omvärlden.

  Ett aktuellt begrepp är "det kompetenta barnet" (the competent child) som man använder för att betona att spädbarn inte är hjälplösa och passiva utan tvärtom har välutvecklad förmåga att reagera fysiskt och socialt på sin omvärld. Svenska forskare har med hjälp av ögonrörelsekamera och hjärnavbildning kunnat visa att redan mycket små barn kan planera en serie handlingsmoment.

  Denna förändring har blivit möjlig genom att man i amerikansk psykologi alltmer övergett teorier om att allt beteende är inlärt till förmån för forskning som visar att utvecklingen under barndoms- och ungdomsåren sker i ett samspel mellan genetiskt betingade strukturer och funktioner i organismen och olika omständigheter i omvärlden. Forskningen om anknytning och den mänskliga hjärnans funktioner har haft betydelse i detta sammanhang.

  Jean-Jacques Rousseau

  Utvecklingspsykologin uppstod i och med att Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) försökte formulera principer för barns "naturliga utveckling" utan ingripanden från de vuxnas sida.
  

  Kulturstadieteori

  Denna romantiska syn på barnets naturliga psykiska utveckling kompletterades på 1800-talet av en kulturstadieteori, enligt vilken individen i sin personliga utveckling upprepar mänsklighetens olika stadier, en grundtanke hos filosofen Friedrich Hegel (1770-1831). Den fick en biologisk tolkning av Ernst Haeckel (1839-1919) och en psykologisk av Sigmund Freud (1856-1939).

  Biologiska teorier
  

  Den biologiskt orienterade empiriska utvecklingspsykologin har sitt ursprung i de iakttagelser som Charles Darwin (1809-1882) gjorde om barns och djurs emotionella reaktioner. En annan biolog, Wilhelm Preyer (1841-1897), ofta räknad som den moderna barnpsykologins fader, gjorde en beskrivning av ett barns utveckling och upptäckte liksom Rousseau olika stadier i utvecklingen.

  Den förste av de moderna psykologerna som gjorde systematiska studier av barns och ungdomars psykiska och sociala utveckling var amerikanen Stanley Hall (1844-1924). Han kombinerade kulturstadieteorin med den biologiska utvecklingsläran.
  

  I biologiskt inspirerade teorier om individens psykiska utveckling har man lagt stor vikt vid begrepp som kritisk period och epigenes.

  Psykoanalytiskt inspirerad utvecklingspsykologi
  

  Under de första årtiondena av 1900-talet kom psykoanalytisk teoribildning att spela stor roll för populärvetenskapliga framställningar om barns driftliv och utveckling. Många föräldrar och lärare accepterade barnsexualiteten som naturlig och undvek att skapa sådana hämningar hos barnen som enligt psykoanalysen kunde ge upphov till personlighetsstörningar och neurotiska reaktionssätt.

  Under 1960- och 70-talen kom den psykosociala utvecklingspsykologi som framställdes av Erik H. Erikson (1902-1994) att inta en framträdande plats. Det skedde i samband med ett växande intresse för personlig utveckling och för upplevande och hanterande av personliga kriser, så kallade utvecklingskriser

  Enligt objektrelationsteorin, som på 1980-talet väckte stor uppmärksamhet, är barnets relation till modern avgörande för dess utveckling. Representanter för denna riktning var bland andra Fairbairn, Klein, Mahler och Winnicott.

  Kognitiv utvecklingspsykologi
  

  Den kognitiva psykologin, med Jean Piaget (1896-1980) som en av pionjärerna, upplevde en storhetstid på 1970-talet, då det i politiskt, pedagogiskt och socialt arbete gällde att åstadkomma utveckling av det begreppsliga tänkandet hos barn i eftersatta grupper och områden. Piagets teori om den kognitiva utvecklingen hos barn framfördes som argument för den typ av förskolepedagogik som man sökte införa i flera västländer (däribland de nordiska) under 1960- och 70-talen.

  Behaviorism i utvecklingspsykologin
  

  Behavioristiska teorier om socialisation, till stor del influerade av den forskning som bedrevs av kanadensaren Albert Bandura (1925-2021), hade stor plats i 1960-talets utvecklingspsykologi. Med forskning som utmynnade i en sociokognitiv teori ville han hjälpa människor att förändra barns möjligheter att göra sig gällande i grupper och samhälle genom att träna dem systematiskt i sociala roller och samtidigt uppmuntra individuell kreativitet och initiativförmåga.

  Fältteori
  

  Under 1970- och 80-talen ledde Kurt Lewins (1890-1947) fältteori liksom Urie Bronfenbrenners (1917-2005) utvecklingsekologi fram till en ekologisk utvecklingspsykologi med inriktning på den fysiska och sociala miljöns betydelse för barns utveckling. Enligt detta synsätt är mänsklig utveckling en process genom vilken individen förvärvar en efter hand alltmer utvidgad, differentierad och säker uppfattning om sin omvärld. Övergångar från ett stadium till ett annat, och från ett tillstånd i ekosystemet till ett annat, blev därför viktiga teman i den ekologiska utvecklingspsykologin under 1980-talet.

  Anknytningsteorin
  

  John Bowlby (1907-1990) skapade på 1960-talet med sin teori om barns bindning till en förälder ett helt nytt forskningsfält kring utvecklingen av barns tidiga relationer. Hans teori bidrog till en ökad kunskap om hur brister i barns anknytning till sina föräldrar kan påverka den känslomässiga utvecklingen negativt. I slutet av 1900-talet fick forskning med denna inriktning en framstående företrädare i Mary Ainsworth.

  Daniel Sterns teori om självets utveckling

  Sterns (1934-2012) insats gäller främst den teori om barnets "känsla av själv" som han presenterade 1985 och som innebar ett nytt sätt att förstå spädbarnets tidiga utveckling.

  Konstruktivism
  

  Lev Vygotskijs utvecklingspsykologi fick stor betydelse i slutet av 1900-talet, speciellt inom pedagogiken. I början av 2000-talet gjorde sig konstruktivism, som mer eller mindre knöt an till Vygotskij, alltmer gällande. En del nutida forskare kom att betrakta den psykiska utvecklingen som "individens kontinuerliga konstruktion av historien om sig själv". Aktuella termer blev sådana som diskurs och narrativ.
  

  Utveckling studeras därmed i ett perspektiv där individerna inte är styrda av arv och miljö, utan genom egen förståelse av sitt liv och sin miljö formar sin personlighet på grundval av arvsanlag och med utnyttjande av de förutsättningar som miljön ger.

  Relaterade sökord:
  

  barnpsykologi, barn- och ungdomspsykologi, evolutionspsykologi, genetisk psykologi, livscykel, neurodevelopmental, psykologins grenar, psykosocial utveckling, vuxenutvecklingspsykologi, ungdomspsykologi, utvecklingspedagogik, utvecklingsstörning, utvecklingsstadium.

  Ordformer:

  Utvecklingspsykologisk (eng: psychodevelopmental).
  

  Utvecklingspsykolog (eng: developmental psychologist).

  ["komparativ psykologi","teoribildning","arv och miljö","life-span development","personlighetsstörningar","psykoanalysen","neurotiska","diskurs","empiriskt","Daniel Sterns","anknytning","kreativitet","narrativ","pedagogiken","experimentellt","konstruktivism","anknytning","John Bowlby","ekologisk","Kurt Lewins","Mary Ainsworth","Lev Vygotskijs","Klein","fältteori","Mahler","neurodevelopmental","Winnicott","Fairbairn","Kurt Lewin","objektrelationsteori","Jean Piaget","sociokognitiv teori","kognitiva psykologin","utvecklingskris","Erik H. Erikson","Jean-Jacques Rousseau","kulturstadieteori","Sigmund Freud","Friedrich Hegel","Charles Darwin","Wilhelm Preyer","Stanley Hall","utvecklingskriser","psykosocial utveckling","kritisk period","epigenes","Albert Bandura","barnpsykologi","perspektiv","barn- och ungdomspsykologi","genetisk psykologi","psykosociala>>psykosocial utveckling","livscykel","psykologins grenar","ungdomspsykologi","utvecklingsstadium","socialisation","vuxenutvecklingspsykologi","evolutionspsykologi","utvecklingsstörning","psykoanalytisk","känsla av själv","ekologiska","utvecklingspedagogik"]