Vagusnerven, tionde hjärnnerven (kranialnerv X) är egentligen ett par nervsystem bestående av över 80.000 nervtrådar som ingår som delar av det parasympatiska nervsystemet. Den förgrenar sig i svalget och i bröstets och bukens organ som till exempel hjärta, lungor, lever, njurar, mjälte, könsorgan och mag-tarmsystemet.
Vagusnerven utgår ifrån förlängda märgen i hjärnstammen.
Endast 20% av aktiviteten består i att styra sådana processer i kroppen som svalget, mjuka gommen och stämbandsmusklerna. Huvuddelen av aktiviteten består i att till andra delar av nervsystemet vidarebefordra impulser från lungorna, hjärtat, mag-tarmkanalen, levern och mjälten och medverkar i påverkan på dessa organ.
Vagal tonus (eng: vagal tone): tonus i vagusnerven aktivering av nerverna i vagusnerven. Lagom tonus gör att de inre organen fullgör sina livsbevarande funktioner. Stress av olika slag aktiverar i stället det sympatiska nervsystemet och vagal tonus minskar. Genom att andas lugnt ökar man tonus i vagus på ett för kroppen avslappnande sätt.
Vagotoni (eng: vagotonia [ˌveɪɡəˈtəʊnɪə]: onormal hög aktivitet i vagusnerven med störande påverkan på de inre organen. Läkemedel som ökar vagusnervens aktivitet kallas vagotropiska (eng: vagotropic).
Relaterat sökord: vagusnervstimulering, VNS.
Ordformer:
Pluralis på engelska: vagi [ˈveɪɡdʒaɪ], vagus nerves.
Adjektiv till vagus: vagal (eng: vagal [ˈveɪɡəl]).
Adjektiv till vagotoni: vagotonisk (eng: vagotonic).
Etymologi: Vagusnerven har namn efter det latinska adjektivet vagus 'kringströvande', ett namn som den fått på grund av dess utbredning i kroppen.