Latin: valentia {uttal: vallent´ia} 'styrka', 'förmåga'; av valere {uttal: vale´re} 'vara stark', 'ha värde'.
Valence är den i USA och Kanada vanliga formen.
1. Värdeladdning, en företeelses förmåga att verka attraherande (positiv valens) eller frånstötande (negativ valens).
2. I språkvetenskap: antalet element i en sats som ett ord, särskilt ett verb, relaterar grammatikaliskt till (som subjekt, ackusativobjekt och dativobjekt). I satsen "Han gav henne en bukett blommor" har "gav" valensen 3 ("han", "henne", "en bukett blommor").
3. Flera andra betydelser finns på olika områden som fysik, kemi och farmakologi.
Begreppet valens spelade stor roll i den fältteori som Kurt Lewin (1890-1947) utformade på 1930- och 40-talen.
Termen används numera för att karakterisera emotioner (affekter) efter hur attraktivt man upplever något.
Emotioner ger allt från låg till hög, positiv eller negativ valens åt sådant som väcker dem.
Kombinerat med valensen är arousal, det vill säga styrkan i den emotionella upplevelsen (hur starkt påverkad man blir av känsloreaktionen).
Valens, även utan arousal, har betydelse för vad vi minns och inte minns, oavsett om vi upplever något som attraktivt eller frånstötande.
Relaterade sökord: attraktion, dynamiskt minne, konsolidering, rekonsolidering, minne, Vrooms förväntansteori.
["fältteori","Kurt Lewin","Vrooms förväntansteori","attraktion","emotion","affekt","dynamiskt minne","konsolidering","ekonsolidering","minne"]
Om Psykologiguiden