Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "vilja":

• vilja

  will, volition [vəˈlɪʃən, USA-uttal även: voʊˈlɪʃn]

  Inriktning av tankar och känslor på att nå ett visst mål, uppnå något, förverkliga något, vidta en viss åtgärd.
  

  I engelskspråkiga texter används termen volition i psykiatriska och neuropsykologiska sammanhang som en motsvarighet till termer som emotion och motivation.

  Viljeakter
  

  Vilja skiljer sig från drifthandlingar och instinktiva handlingsmönster på det sättet att en viljeakt omfattar: (a) målföreställning eller problemmedvetenhet, (b) överläggning, (c) beslut eller föresats och (d) fasthållande vid beslutet eller föresatsen som en determinerande tendens i själslivet att söka olika vägar att göra verklighet av föresatsen eller genomdriva beslutet.
  

  Voluntarism i Wundts psykologi
  

  Termen will förekommer endast i få engelskspråkiga vetenskapliga framställningar. En förklaring kan vara att man i psykologisk vetenskap velat orsaksförklara psykiska fenomen och djurs- och människors beteende. Det har då inte funnits plats för begrepp som vilja, viljekraft och viljehandlingar, eftersom dessa bryter orsak-verkan-sambanden i de reaktioner som ska förklaras och i praktisk psykologi kontrolleras och styras.

  Ett anmärkningsvärt undantag är den moderna psykologins första stora namn i Europa, Wilhelm Wundt (1832-1920) som inriktade sin experimentella forskning på att undersöka hur människor kommer fram till beslut med hjälp vilja och därför kallade sin teori för voluntarism.
  

  Han knöt på det sättet an till rationalismen i kontinentaleuropeisk filosofi som till exempel Leibniz och Kant, enligt vilka jagets strukturerande aktivitet har en avgörande betydelse, medan de brittiska filosoferna med sin associationsteori knöt an till empirismen, enligt vilken allt i själslivet har sitt ursprung i sinnesintryck som enligt associationslagarna kopplas samman till föreställningar.

  Existentialism och fri vilja
  

  Enligt den existentialistisk psykologi och filosofi är den fria viljan och jagets förmåga att ta ställning mellan olika förhållningssätt tillvarons kärna. Enligt en vanlig uppfattning i nutida kognitionsforskning har människan en fri vilja i den meningen att vi kan analysera situationer, värdera dem och bestämma oss för handlingar som i många fall tar form på ett kreativt sätt.

  Begreppet vilja i neuropsykologi och psykiatri
  

  En viljehandling är jagstyrd, i neuropsykologiskt perspektiv av de områden i hjärnan, som utgör en exekutiv funktion. Den svarar för analys och bearbetning av information från olika håll och vi upplever den som vårt jag som på grundval av erfarenhet, kunskap, attityder och värderingar bestämmer sig för ett sätt att förhålla oss eller agera på, det vill säga vilja. Störningar i denna funktion går i neuropsykologin under beteckningen dysexekutivt syndrom, i psykiatrin viljestörning (eng: disturbance of volition, disorder of volition).

  Relaterade sökord: associationism, jagpsykologi, motivation, viljans frihet, vara-i-världen, vilja till mening, vilja till makt, voluntarism.

  Ordformer:

  Verb: vilja (eng: will).

  Adjektiv:
  

  1. villig (eng: willing),
  

  2. viljemässig (eng: volitional [vəˈlɪʃənl, USA-uttal även: voʊˈlɪʃnəl], volitionary [vəˈlɪʃənərɪ, USA-uttal även: voʊˈlɪʃənərɪ]).

  ["existentialistisk psykologi","determinerande tendens","psykiatriska","neuropsykologiska","kognitionsforskning","vara-i-världen","associationism","voluntarism","jagpsykologi","empirismen","viljans frihet","vilja till mening","vilja till makt","Wundt","motivation","Indeterminism","exekutiv funktion","voluntarism","dysexekutivt syndrom","neuropsykologi","Kant","rattionalism","empirism","associationsteori","psykiatrin","viljestörning"]