Latin: voluntas {uttal: vållunn´tass} 'vilja'.
Som filosofisk och psykologisk term: ståndpunkt som betonar viljans roll och betydelse i människans tänkande och handlingsliv.
Enligt Arthur Schopenhauer (1788-1860) är tillvarons innersta väsen vilja. Även hos efterföljare till Schopenhauer, som Friedrich Nietzsche (1844-1900), framstår viljan som tillvarons ursprung och drivande kraft, en blind vilja till full kraftutveckling och vitalitet. Förståndet och vetenskapen måste underordna sig denna vilja till makt.
Många psykologihistoriker har tagit fasta på den form av voluntarism som finns hos den tyska psykologins portalfigur, Wilhelm Wundt, som konstaterade att det finns något inneboende i oss människor som ger upphov till viljan att veta, en kreativ kraft som styr vårt sätt att begripa och tänka.
I sociologin är voluntarism en uppfattning att samhällsutvecklingen styrs av människors målinriktade viljehandlingar.
Den amerikanske sociologen Talcott Parsons (1902-1979) visade att de teorier som framställts av Vilfredo Pareto (1848-1923), Émile Durkheim (1858-1917) och Max Weber (1864-1920) kunde tolkas på det sättet att människors handlingar är fria i den meningen att de tar form på grundval av: (a) bedömning av den situation som människorna befinner sig i, och (b) motivbildning som bestäms av viljan att handla rationellt och ändamålsenligt.
Motsatsen är sådana strukturalistiska teorier som förklarar samhällsutvecklingen utifrån sociala, kulturella och ekonomiska strukturer.
Relaterade sökord: indeterminism, Abraham Maslow, romantik, vitalism, Wilhelm Wundt, vilja.
["romantik","Wilhelm Wundt","Abraham Maslow","Friedrich Nietzsche","vilja till makt","Talcott Parsons","Vilfredo Pareto","Émile Durkheim","vitalism","Max Weber","indeterminism","vilja"]
Om Psykologiguiden