1. Tillåtande hållning, att acceptera saker och ting, sig själv och andra som de är.
2. Att så medvetet och avsiktligt som möjligt uppleva egna känslor och motiv och inte försöka undvika dem. Sådan exponering leder i många fall till att upplevandet av obehagliga känslor och motiv förlorar i styrka.
3. Term använd om människors behov av att bli erkända av andra, godtagna som fullvärdiga medlemmar i familj, släkt, vänner, grannskap samt i föreningar, organisationer och verksamheter där de är medlemmar eller verksamma. En del forskare har kommit fram till att acceptansbehovet tillsammans med statusbehovet är två grundläggande sociala behov.
4. Erkännande, godtagande. Term använd i organisationspsykologi och företagsekonomi om människors verkliga, frivilliga accepterande av till exempel en omorganisation eller nya arbetsrutiner.
Självacceptans (eng: self-acceptance): Att vara nöjd med sig själv och godta de brister man har och fel man då och då gör.
Relaterade sökord: acceptance and commitment therapy, acceptance-based behavioral therapy, acceptansbaserad, defusion, inkluderande, mindfulness, neutralitet, personcentrerad terapi, relationskompetens, självaktning, självförståelse, tillåtande, tolerans.
Etymologi:
Latin: acceptare {uttal: acksepta´re} 'anta', 'tillåta'; accipere {uttal: ackipp´ere} ' ta emot'; ad- 'mot' + capere {uttal: kapp´ere} 'ta'.
["personcentrerad terapi","exponering","acceptance and commitment therapy","acceptance-based behavioral therapy","defusion","mindfulness","acceptansbaserad","statusbehov>>status","neutralitet","organisationspsykologi","relationskompetens","inkluderande","Tillåtande","tillåtande","självaktning","självförståelse"]
Om Psykologiguiden