1. Störd i sin normala funktion.
Termen används i denna betydelse till exempel om störningar i sexuellt beteende, om problem i relationerna mellan medlemmarna i en familj och så vidare.
2. Inte ändamålsenlig.
Termen används i denna betydelse om beteenden och egenskaper som inte når det syfte som individen har med dem. Särskilt i teorier där man inte vill skilja mellan friskt och sjukt beteende använder man i stället termer som maladaptiv och dysfunktionell, så även i teorier som utgår från att inga uppfattningar eller beteenden i sig själva är sanna eller falska, riktiga eller felaktiga (som till exempel konstruktivismen).
Relaterade sökord:
beteendeanalys, funktionshinder, maladaptiv, personality features, vidmakthållande av symtom.
Ordformer:
Substantiv: dysfunktion, dysfunktioner (eng: dysfunction, plural: dysfunctions).
Adverb: dysfunktionellt (eng: dysfunctionally).
Etymologi:
Grekiska: δυσ- {uttal: dys} svår, 'dålig', en förstavelse som anger motsatsen till meningen i det ord som det upphäver.
Latin: functio {uttal: funk´tiå} 'förrättning', 'utförande'; av perfekt participet functus till fungi 'utföra'.
["konstruktivismen","maladaptiv","funktionshinder","funktion","beteendeanalys","maladaptiv","vidmakthållande av symtom","personality features"]
Om Psykologiguiden