neuropsychology [ˌnjʊərəʊsaɪˈkɒlədʒɪ], behavioural neuroscience, USA-stavning: behavioral neuroscience, behavioural neuropsychology, USA-stavning: behavioral neuropsychology
1. Forskningsområde inom vilket sambandet hjärna-själsliv studeras ur olika synvinklar, och med metoder som gör det möjligt att följa förändringar i hjärnans aktivitet i samband med att försökspersonerna löser olika typer av uppgifter eller har olika typer av känslomässiga upplevelser, är vakna eller sover. Tack vare avancerad teknik i fråga om hjärnavbildning har man kunnat belysa problemet om specialiseringen i hjärnan på ett bättre sätt än tidigare.
Den vetenskapliga neuropsykologin (i motsats till den spekulativa frenologin) tog form med Paul Broca (1824-1880) när han år 1861 upptäckte att talstörningar har samband med skada i ett avgränsat område i vänster pannlob, skador som inte påverkar talförståelsen.
Denna upptäckt gjorde att en del forskare började söka efter skilda områden för olika psykiska funktioner enligt den så kallade lokalisationshypotesen.
Andra, som Karl Lashley (1890-1958), hävdade i stället att effekten av en hjärnskada beror på skadans omfattning.
Hans lärjunge Karl Pribram (1919-2015) lanserade en holografisk hypotes om att olika delar av hjärnan har del i varandra och att det i fråga om högre psykiska funktioner sker en komplicerad samverkan mellan olika områden. Att hjärnan har visat sig kunna bearbeta samma information parallellt i olika områden är i enlighet med den holografiska hypotesen.
Aleksandr Lurias (1902-1977) dynamiska lokalisationsteori tar i beaktande både lokalisation av vissa funktioner och mass action av andra.
Under 1980-talet växte en ny gren av neuropsykologi fram, kognitiv neuropsykologi, inom vilken man i studiet av hjärnskador använder metoder och teorier utvecklade inom kognitionsforskning.
2. Samtidigt (i slutet av 1900-talet) utvecklades klinisk neuropsykologi som utövas främst av neuropsykologer men även av neurologer. Ofta används beteckningen 'neuropsykologi' i betydelsen 'klinisk neuropsykologi'.
I betydelse 1 är neuropsykologi delområde av biologisk psykologi. Adjektivet 'neuropsykologisk' har då samma innebörd som 'neuropsykisk'..
En specialitet i svensk psykologi
Neuropsykologi blev 1995 ett nytt område enligt den svenska specialistordningen för psykologer.
Titeln neuropsykolog används av psykologer som har en ”adekvat vidareutbildning” och arbetar med utredningar eller forskning på området utan att de nödvändigtvis genomgått specialistutbildning enligt specialistordningen.
Relaterade sökord: D-KEFS, hjärnavbildning, hjärnhalvor, kognitiv neurovetenskap, medvetande, nervfysiologi, neurokognition, klinisk neuropsykologi, neuropsykologisk utredning, psykologutbildning, teorin om strukturell dissociation, rekonsolidering.
["hjärnavbildning","holografiska","hypotes","holografisk","frenologin","Paul Broca","lokalisationshypotesen","rekonsolidering","Karl Lashley","Karl Pribram","Aleksandr Luria","biologisk psykologi","kognitionsforskning","mass action","klinisk neuropsykologi","neuropsykologer","hjärnhalvor","kognitiv neuropsykologi","kognitiv neurovetenskap","medvetande","neurokognition","nervfysiologi","psykobiologi","neuropsykologisk utredning","psykologutbildning","neuropsykologisk","neuropsykisk","D-KEFS","teorin om strukturell dissociation"]