Barn och mat

Om ens barn inte vill äta så väcker det oro. Framförallt kanske för att barnet ska vara sjukt. Eller för att det ska bli sjukt och stanna av i växten. En instinktiv känsla är också att det i matvägran ligger ett avvisande av en som förälder. När oron bubblar är det därför bra att känna till att mycket få barn i Sverige äter så lite att de tar skada av det.

Matproblem kan börja redan på BB. Det är ofta nervösa timmar eller dagar innan man får amning att fungera, eller att man förstår vad barnet signalerar. Det är inte helt ovanligt att barn med matproblem hade en turbulent första tid i livet. Om barnet – eller mamman - svävade mellan liv och död så tenderar man som förälder att ha en förhöjd vaksamhet kring alla normala funktioner, vilket paradoxalt nog kan leda till att man skapar problem.

Nästan alla barn går igenom perioder när de äter mindre, eller har konstiga idéer kring mat. Känner man till det så är det lättare att som förälder ha lite is i magen och inte börja oroa sig meddetsamma.

Problem

Barn äter olika mycket, och har också väldigt olika intresse för mat och ätande. Det kan bero på många olika faktorer, varav psykologiska bara utgör en del. Även mer kroppsliga aspekter som tillväxt, energiförbrukning och sensorisk känslighet är sådant som spelar stor roll i sammanhanget. Det gör också de vuxnas förhållande till mat. Det vanligaste problemet kring måltider under barnets första levnadsår är att man som familj har fastnat i mönster kring maten som komplicerar, eller till och med gör ätandet till en maktkamp och ett slagfält.

Måltiden som social händelse

De flesta barn äter om de upplever själva måltiden som en stund av njutning. Lägg alltså mer fokus på att erbjuda en lugn, harmonisk och trevlig stund tillsammans än på själva ätandet. Tyngdpunkten bör ligga på måltidens sociala funktion. Ha grundinställningen att mat är härligt och att måltiderna är något av dagens höjdpunkter. Hemfall inte åt oro över att ditt barn inte får i sig tillräckligt (om inte BVC slagit larm om saken). Ditt barn kommer nämligen att känna av din oro. Och ännu värre är att oron kan leda till att man i sin desperation börjar erbjuda alltmer av godsaker i stället för mat eller att matbordet blir en hög av leksaker, sagoböcker eller i-pads som helt förtar fokus från varför man sitter där. Se i stället till att samla andra människor vid måltiden, att ha vissa ritualer som att duka fint, tända ljus eller annat. Och föregå sedan med gott exempel och njut tillsammans.

Det tar tid att vänja sig

Man brukar säga att barn behöver prova något fem gånger innan det vänjer sig vid en ny smak eller konsistens. Det kan se lite olika ut för olika barn. Vissa gillar nästan allt direkt, och andra behöver både fler gånger och längre tid för att inlemma en ny rätt i sin matrepertoar. Däremot är det inte ett faktum att alla barn av naturen föredrar det vi ofta kallar för ”barnmat”, dvs sådant som pannkakor, köttbullar och spagetti. Visst är sådan mat som är lättuggad, mild i smaken och gärna söt eller fet lättast för nästan alla människor att acceptera. Men tittar man på vad barn äter i olika länder och kulturer så står det helt klart att det inte finns några universella lagar kring barns preferenser vad gäller maträtter, utan att det handlar om vad föräldrarna har vant barnen vid.

För att ett barn ska få en allsidig matrepertoar krävs det alltså att det får pröva ny mat många gånger. Det innebär inte att man ska tvinga barn att äta sådant det inte vill, men ett litet smakprov far inget barn illa av. Det krävs också att man inte alltför lättvindigt erbjuder godare alternativ vid minsta tecken på motvilja, utan kanske i stället erbjuder något ”tråkigare”. Det är fullt möjligt att överleva en måltid på bara potatis.

Att vara en förebild

Många föräldrar upplever både frukost och middag som stressiga stunder och det är förstås ingen god grund för att skapa goda ätvanor. Det är därför viktigt att man som förälder ser till att skapa fungerande rutiner, så att man själv förmår behålla sitt lugn och förmedla positiva känslor. En del föräldrar tycker också att matstunderna är svåra på grund av att de själva har haft problem med ätstörningar. I sådana fall kan det vara bra att prata igenom sina känslor med en vuxenterapeut för att hitta hållbara förhållningssätt inför sitt barn. Inte heller är det bra att ägna sig åt alltför genomgripande bantningsprojekt när man har barn, särskilt om dessa innebär att du som förälder inte ens deltar i familjens måltider.

Du kommer på sikt att få barnet att äta lättare om du själv sitter och äter, och tydligt njuter (på riktigt) av både maten och samvaron, än om du i stället ägnar dig åt att tjata på barnet om att äta, eller riktar hela din uppmärksamhet på att lura barnet att ta ytterligare några tuggor genom att avleda med ”roliga lekar”, såsom att skeden är ett flygplan.

Var påhittig!

Ett bra sätt att få barn mer intresserade av mat är att involvera dem i tillagningsprocessen. Låt barnen redan i späd ålder hjälpa till med det de klarar av i matlagningen. Kanske kan man besöka en bondgård för att se var maten kommer ifrån, åka på fisketur, odla något i fönsterkarmen eller plocka bär och koka egen sylt. Man kan också utforska mat och tala till barnets experimentlusta genom att t ex tillaga en viss råvara på olika sätt under en vecka.

Andra fiffiga sätt att göra maten mer lättillgänglig är att blanda in sådant man vill att barnet ska äta mer av, som grönsaker, i rätter som barnet redan gillar. På det viset smyger man in nya smaker i barnets liv.

Man ska inte heller underskatta det gamla talesättet ”hungern är den bästa kryddan”. När barnen är helt små så behöver de tät påfyllning av näring, men i takt med att de blir äldre så kan alltför täta (och goda) mellanmål snarast göra att barnet sedan inte är hungrigt då det är dags för en större måltid. En annan fiffig metod att introducera nyttigare matvanor är att utnyttja barnets hunger och ställa fram ett vackert grönsaksfat som ”förrätt”, under tiden som maten lagas klart.

Varför är det bra med goda matvanor?

Först och främst visar forskningen tydligt att vi kan påverka vår hälsa väldigt mycket genom vad vi äter. Att grundlägga goda vanor redan från start är alltså att ge sitt barn ett försprång till god hälsa och ett långt liv. Men det finns även andra skäl att försöka påverka barnet att uppskatta ett rikt utbud av mat. Erfarenheten säger att det blir krävande för föräldrar att konstant tvingas laga flera rätter till middag varje dag. Det stjäl dessutom tid ifrån viktigare samvaro. Skolor upplever i dagsläget problem med barn som har mycket begränsade matvanor; barnen orkar helt enkelt inte igenom en hel skoldag utan näringsrik mat och det leder till ett socialt utanförskap att inte kunna delta i de gemensamma måltiderna. Begränsade matvanor blir också ett hinder på andra sociala plan. Det blir svårt att delta i fester och middagsbjudningar, att sova över hos kompisar eller åka iväg på läger när man blir lite äldre, om man är upptagen av oro över att det inte kommer erbjudas mat som man kan acceptera.