Barn och skärmar

Skärmar är ett förhållandevis nytt fenomen för barn, om vi bortser ifrån TV, men de har kommit att på mycket kort tid bli ett mycket dominerande inslag i de flesta barns liv. Därför är det kanske inte så konstigt att frågan om hur man ska tänka kring barns skärmtid och skärmanvändning har seglat upp som en av de vanligaste familjefrågorna.

Små barns skärmanvändning

Vad barn under sitt första levnadsår i första hand har behov av är att få relatera och kommunicera med sin allra närmaste omgivning. Att läsa av dina ansiktsuttryck och ditt kroppsspråk, röstläge och allmänna känslotillstånd, och även så smått börja tillägna sig enstaka ord. Att röra på sig och använda alla sina sinnen är också en huvudsyssla. Barnet behöver få styra själv vad det vill och orkar med, och för att det ska vara möjligt krävs en ganska hög grad av lugn och ro, för det är i det lilla som barnet utforskar omvärlden i den här åldern.

Det finns ingen forskning som entydigt säger att måttlig skärmanvändning är farlig för barn under förskoleåren. Ännu är vi därför hänvisade till att i första hand dra slutsatser utifrån det vi redan vet om barns behov och utveckling. Med grund i detta så har flera expertorganisationer, såsom amerikanska barnläkarföreningen, landat i slutsatsen att barn inte bör använda skärmar före två års ålder. Även om man tvivlar på denna rekommendation så kan man ändå med stor säkerhet slå fast att barn inte har något behov av skärmar under sina första tre levnadsår.

En uppenbar risk är att barn som är storkonsumenter passiviseras av skärmarna, och det är mycket viktigt att barn rör på sig. Det är stor skillnad mellan att dansa med sin pappa till glad musik, och att titta på utklädda vuxna på en skärm som dansar till samma musik.

Sambandet sociala medier och psykisk ohälsa

Den psykiska ohälsan bland både vuxna och ungdomar har av allt att döma ökat rejält de senaste åren och många forskare arbetar nu hårt med att förstå varför. Det finns de som kopplar ökningen till det faktum att unga tillbringar alltmer tid på nätet, men det finns också de som menar att andra faktorer spelar större roll, eller att sambanden är för komplexa för att man ska kunna peka ut en ensam faktor bakom ökningen.

De allra flesta forskare är i dagsläget nog ändå överens om att sociala medier är en del i den samhällsutveckling som sannolikt utgör orsaken bakom ökningen. Det man tittat mest på är lite äldre barns användning, men då ska man ha klart för sig att användandet på mycket kort tid flyttat ner i åldrarna och tiden man lägger på skärmar har också ökat kraftigt. Forskningen hänger inte riktigt med. När man pratar om sociala medier så tänker kanske de flesta på sådant som Instagram och Facebook, och där är ju sällan småbarn. Men även sådant som Youtube och många spel som riktar sig till små barn räknas in bland de sociala medierna. Man behöver alltså inte ens kunna skriva för att vara aktiv.

Andra riskfyllda konsekvenser

Problemen kring skärmanvändning handlar mycket om vad man inte hinner med, dvs vad man skulle ha gjort med den tid som man i stället ägnar åt sin telefon eller platta, och där ser man att det framförallt är kompislivet som får stryka på foten. Visserligen har man kanske kontakt med sina kompisar via skärmarna, men forskning visar tydligt att kontakt i verkligheten inte kan ersättas med skärmkontakt. Att umgås med kompisar är en viktig faktor bakom utvecklandet av social kompetens, såsom förmågan att samarbeta, lösa konflikter och rätt läsa av andra. Även kontakten inom familjen verkar minska. Tidigare tittade man på samma tv-program på fredagskvällen, nu kan man visserligen sitta i samma rum, men med varsin skärm med olika innehåll framför sig. Det främjar inte kontakten och tankeutbytet.

Fear of missing out

Risken för att utsättas för kränkningar och trakasserier är stor på nätet. Det har tillråga på allt visat sig att den typen av utsatthet ger värre skador än ”vanlig” mobbning, eftersom den kan omfatta så många förövare, ske dygnet runt och var man än befinner sig och gå väldigt långt utan att vuxna förstår vad som pågår. Att inte ha möjlighet att kolla sin telefon, eller logga in på sitt on-linespel, kan också skapa stress hos de lite äldre barnen. Man pratar om begreppet FOMO – fear of missing out.

Hur mycket är lagom och hur ska man sätta gränserna?

Barn är olika, och det är även deras familjesituationer. Därför går det inte att ge något facit med bestämda råd som gäller alla. Men vissa riktlinjer kan ges, så att man sedan hemma kan prata sig fram till vad som ska gälla i ens egen familj.

Flera forskningsstudier visar på ett tydligt samband mellan psykisk ohälsa och mycket tid framför skärmar. Det är t ex vanligare med depression hos unga som ägnar mer än två timmar per dag åt skärmar, och ju mer tiden ökar ju mer ökar också risken för att må dåligt. Men det är också viktigt att nämna att det är just ett samband som forskningsstudierna har påvisat, och ett samband säger inget om vad som var hönan och vad som var ägget; kanske är det så att barn som mår sämre redan från början ägnar mer tid åt skärmar än andra. Dock är de flesta forskare i dagsläget överens om att mycket ändå talar för att väldigt mycket tid framför skärmar faktiskt påverkar hälsan negativt.

Men självklart måste man också väga in vad det är de unga ägnar sig åt. För många är skärmen inte huvudsyftet, utan bara redskapet för att skapa filmer, musik eller annan konst, att göra skoluppgifter, läsa böcker eller andra utvecklande och positiva aktiviteter.

När det gäller mindre barn finns det ännu större anledning att tillämpa försiktighetsprincipen. Där är en vanlig rekommendation att man väntar helt med skärmar under barnets första två år, och sedan tillämpar max 1 timmes skärmtid/dag under de resterande förskoleåren.

Samtala med dina barn

Det är alltid bättre att prata och diskutera med sina barn om det de ägnar sig åt på skärmarna än att genast slå till med hårda förbud (om det inte handlar om ett de ägnar sig åt mycket olämpliga saker, förstås). Barn kan förstå att vissa förebilder på Youtube inte är så bra av olika anledningar, eller att mycket av det som visas i själva verket är dold reklam. De kan förstå att man faktiskt mest blir stressad och irriterad av vissa spel. Men för att de här samtalen ska komma till stånd krävs förstås att du som förälder vet vad barnet gör på skärmen, och att du tar dig tid till samtalet.

Gemensamma regler

I de flesta familjer behöver man ha något slags ramar och regler kring skärmanvändningen, och det gäller i högsta grad även de vuxna. Sådant som skärmfria middagar, helt avstängda skärmar hela natten och liknande är något man kan prata sig fram till utifrån var behoven finns. Fungerar inte de regler som man gemensamt har kommit fram till så kan det krävas en mer drastisk ”avvänjning”. En vecka i en stuga utan el eller mobiltäckning beskrivs ofta som helt fantastisk av de familjer som har prövat.

Som nämnts så finns det inget skäl att sätta en telefon eller padda i handen på sin 1-åring. Inget talar för att det skulle vara farligt för så små barn att någon gång ibland få förströ sig på en skärm, men just i den här åldern är risken för att utveckla mycket starka vanor, och även protestera högljutt om man inte får som man vill, som störst. Man undanröjer alltså en hel del problem genom att fördröja introduktionen så länge som möjligt, precis som många föräldrar resonerar vad gäller godis. När barnen blir äldre så kommer de att vilja ha en telefon. Då kan det vara värt att känna till att det fortfarande finns knapptelefoner och kontantkort, vilket är en utmärkt lösning för 6 - 7-åringen som ändå vill kunna ringa hem. Att släppa ut sitt så pass lilla barn obevakat på nätet är absolut inte lämpligt.

När barn börjar skapa egna konton på sociala medier så ökar riskerna, för att utsättas för kränkningar och trakasserier och för att komma i kontakt med helt fel personer. Sociala medier har i de allra flesta fall åldersgränser. Ett gott råd är att följa dem, och hålla sig till de medier som är anpassade för barnets ålder.

Erbjud något annat

En annan viktig motvikt mot alltför mycket skärmanvändande är att erbjuda något annat i stället. Om man har en förälder som själv är uppslukad av sin telefon så är det lätt att det blir likadant för barnet, både för att föräldern är en förebild och för att detta barn nog har det lite tråkigt. Föregå alltså med gott exempel, redan ifrån start. Och föreslå gemensamma aktiviteter som barnet tycker är kul. Nästan alla barn älskar t ex att spela sällskapsspel tillsammans. Att öppna sitt hem för barnets kompisar utgör också en motvikt mot alltför mycket skärmanvändande, och att vara med kompisar är dessutom en hälsofaktor. Att vara trött för att man hade så kul med kompisarna att man kom i säng lite sent är en bra mycket bättre anledning än att vara trött för att man har hållit på med sin telefon halva natten.