Barn och skilsmässa

"Det är för lätt att skiljas" hör man ibland. Men nästan alla skiljs därför att de har försökt allt - och misslyckats. Det är den sista, nödvändiga utvägen.

Att skiljas - i varje fall om man har barn - är en plågsam process. Det är kaotiskt i början, antingen man valt det själv eller inte. Då är det svårt att tro på en ljusning. Men om man är på botten kan det bara bli bättre. Det kan bli lyckligt till slut. Forskning visar att det är bättre för barnen att föräldrarna skiljer sig än att de lever olyckliga tillsammans.

Att tänka på

• Vänta inte för länge med att berätta för barnen. De anar ändå att något är fel och det är bättre att veta.
• Förklara för barnen att ni ska skiljas från varandra, men inte från dem. Tala ofta med dem om att det inte är deras fel att ni skiljs. 
• Ge barnen hopp. Säg som det är, att det är jobbigt. Men tala om att det kommer att bli bättre. Men ge inte barnen falskt hopp om att ni föräldrar ska flytta ihop igen.
• Det är bra, för barnens skull, om separationen inte kommer alltför plötsligt. Om det går, låt barnen bo kvar i sin invanda miljö ett tag. Men bo inte kvar tillsammans.
• Tala om för barnen hur det praktiska ska ordnas så tidigt och konkret som möjligt. Försäkra dem att även det som ännu inte är löst kommer att lösa sig.
• Låtsas inte att ni är eniga om skilsmässan om ni inte är det.  Om du har blivit lämnad, försök inte att dölja för barnen att du är ledsen. Men kasta inte skuld på den andra föräldern eller på en ny partner. Om du har träffat en ny, tala om det för barnen, men vänta helst med att flytta ihop.
• Det är inte farligt att bråka inför barnen, så länge grälen inte urartar. Om föräldrarna aldrig bråkar kan skilsmässan lätt bli obegriplig för barnen.
• Gör skilsmässan tydlig. Låt barnen vara med och titta på ny bostad och hjälpa till att packa och flytta. Dela upp sakerna någorlunda rättvist, för barn är rättvisa viktigt.
• Den första tiden efter separationen kan det vara svårt att låta bli att tala illa om den andra föräldern. Men sedan måste man undvika det. Om du ändå gör det, förklara efteråt varför du sa som du gjorde
• Om du har behov av att prata, gör det hellre med någon annan än med ditt ex. Men akta dig för att ändlöst ältande, det kan tära på relationerna till familj och vänner. Då är det bättre att du vänder dig till ett proffs. Skriva dagbok, måla, träna, kan också vara bra sätt att bearbeta.
• Bråka inte genom barnen. Fråga inte ut barnen om den andra parten. Barn får aldrig bli budbärare mellan sina föräldrar. Gör heller inte barnet till din förtrogna.
• Be om hjälp till exempel av familj, släkt, vänner, grannar och barnens kompisars föräldrar med att ta hand om barnen ibland. Både du och de kan behöva lite vanligt, roligt liv i den svåra situationen.
• Uppmuntra att barnet pratar med någon utomstående som det har förtroende för. Gärna med någon som kan ge barnet hopp om att det blir bättre.
• Om den andra bär sig illa åt mot barnen, till exempel sviker dem, förklara utan att försvara.
  
• Om barnet har skuldkänslor mot den andra föräldern, hjälp det genom att lyssna och förklara hur du ser på saken.

Hur får man hjälp?

Om du själv har behov av att prata med ett proffs, vänd dig till familjerådgivningen, en familjeterapeut eller en psykolog.

Familjerådgivning eller familjerätten kan vara bra att söka hjälp hos även om man är helt säker på att man vill skiljas för att göra samarbetet kring barnen bättre.