Barns språk - och kommunikationsutveckling

Språkutvecklingen brukar stå i fokus när föräldrar jämför sina barn med varandra. Och språkutvecklingen ser verkligen väldigt olika ut hos olika barn. En annan utvecklingsaspekt som man kanske inte pratar lika mycket om är kommunikationsförmågan, som inte alls behöver följa den språkliga förmågan.

Det väcker lätt oro när alla andra barn på förskolan pratar i hela meningar, medan ens eget barn nöjer sig med att utropa enstaka ord. Men den oron är ofta obefogad. Barn har olika sätt att både tillägna sig språket och uttrycka sig. Det är till exempel vanligtvis stor skillnad mellan vad barnet förstår, och vad det förmår att själv uttrycka. Andra utvecklingsområden kan också påverka, såsom att en lite svag munmotorik kan lägga hinder i vägen för barnet att formulera sig och göra sig förstådd.

Även andra personlighetsdrag påverkar, såsom att vissa barn utvecklas i språng, medan andra utvecklas mer pö om pö, vissa prövar sig glatt fram medan andra noga observerar och lyssnar in innan de själva börjar säga något. Den förstnämnda gruppen kan under en period utveckla ett helt eget språk med egna ord, medan de sistnämnda pratar helt perfekt från start. På gruppnivå så ser man att flickor är generellt tidigare i sin språkutveckling än pojkar, men i det enskilda fallet kan det förstås vara tvärtom.

Redan i magen

Redan när det ligger i magen lär sig barnet att känna igen sin mammas röst. I den här åldern är det dock inte ordens innebörd som betyder något, utan det barnet uppfattar och känner igen är sådant som tonläge och rytm. Under barnets första månader i livet börjar det visserligen producera ljud, men den viktiga kommunikationskanalen är det vi kallar för icke-verbal kommunikation. Skrik, kroppsrörelser och successivt även blickkontakt och leenden blir det som binder barnet samman med sina närmaste.

De första åren

Runt ettårsåldern är barn i allmänhet väldigt kommunikativa och de förstår språket betydligt bättre än vad de förmår uttrycka i ord. Om man tycker att det är roligt så är det fullt möjligt att lära barnet teckenspråk för att öka möjligheterna att kommunicera. Redan i åtta till tiomånadersåldern kan barnet börja teckna tillbaka. En mycket vanlig orsak bakom små barns frustration och ilska kan vara just att de inte förmår göra sig förstådda, så det finns skäl att vara lyhörd för vad barnet signalerar och försöker säga. Ännu viktigare är kanske att en god kommunikation mellan barn och föräldrar är avgörande för en trygg anknytning.

I tre till fyraårsåldern brukar det talade språket börja dominera över de icke-verbala sätten att kommunicera. Här har du som förälder en mycket viktig roll. Barnet behöver i början hjälp med att exempelvis sätta ord på sina känslor i stället för att leva ut dem i olika beteenden. Ju äldre man blir, ju mer oacceptabelt blir det i omvärldens ögon att exempelvis ta till våld så det gynnar ditt barns mognadsprocess att du styr över alltmer till att kommunicera via ord. En hjälp i detta är att läsa mycket för sitt barn, och då även ta sig tid att förklara ord och diskutera skeenden i böckerna. Att helt enkelt prata mycket med sitt barn ger stora vinster för barnet som sträcker sig ända in i dess vuxenliv.

I fem till sexårsåldern pratar de flesta barn obehindrat, men det är inte ovanligt med kvarstående uttalsfel såsom att säga ”j” i stället för ”r”. Det är alltså inget att oroa sig för i den här åldern, utan det viktiga är att barnet förstår och förmår att göra sig förstådd i sin omgivning.

Anledning till oro

Under det första året så är det barnets vilja att kommunicera som bör vara i fokus. Det innebär att ett barn som knappt ger några ljud ifrån sig, eller som inte tittar på den som försöker få kontakt med det, bör vara föremål för lite extra uppmärksamhet vid BVC-kontrollerna. Även under de kommande åren är det barnets intresse för samspel och kommunikation som är det viktigaste. Att härmas – även i strukturerade former såsom i sånglekar - är till exempel för de flesta barn en viktig källa för att lära sig, men brukar också upplevas som lustfyllt av barn.

I fyra till sexårsåldern bör man också börja förvänta sig att barnet ska ha tillägnat sig ett språk så att det kan göra sig förstått och återge sina egna upplevelser på ett någorlunda begripligt sätt, men även att det själv förstår tillräckligt bra för att det inte ska uppstå ständiga missförstånd. Ta upp dina eventuella funderingar med BVC, som har möjlighet att remittera vidare till psykolog eller logoped för en mer specifik bedömning.

Äldre barn och tonåringar

Många föräldrar vittnar om att de inte får veta någonting ifrån sina barn om vad som händer i skolan redan när de börjar i förskoleklass. Ännu tuffare kan det bli att ha en tonåring hemma som tillbringar nästan all tid bakom sin stängda dörr, eller försjunken i en skärm. Det är svårt att bryta ingrodda mönster som pågått länge, så det absolut bästa sättet att skapa goda kommunikationsmönster är att göra det från start, genom att vara tillgänglig för samtal med barnen och även själv ta initiativ till diskussioner. Att skapa rutiner och utrymme för prat, såsom att äta middag tillsammans, eller ha en lugn stund innan läggdags, är guld värt.

Barn och ungdomar uppskattar också föräldrar som visar ett genuint intresse och engagemang i deras liv, men helst utan att intresset åtföljs av alltför mycket kritik, fördömanden eller andra starka åsikter. Upplever man att man inte får något gensvar från sitt barn är det också mycket lätt hänt att man fastnar i något slags ”intervjuande” eller ”förhörande” av barnet. Det är sällan lyckat. Man kan bryta sådana mönster genom att lära sig nya samtalstekniker eller helt enkelt genom att vända på steken och själv börja berätta mer om sig själv och sitt liv, på ett sätt som blir intressant för barnet förstås.