7-9 år

Vid 7 år brukar barnet gå in i en lugnare fas igen, efter den rastlösa 6-årsåldern. Det är visserligen ofta full fart på 7-åringen: hoppa rep, cykla, åka skidor och skridsko, simma, springa. Men barnet kan sitta stilla åtminstone korta stunder, behärskar sin kropp bättre och kan koordinera sina rörelser.

Det är inte ovanligt att barnet går in i en lite inåtvänd, stillsam period. Vill gärna kunna stänga sin dörr. Behovet av avskildhet måste respekteras, 7-åringen behöver tid att tänka och sortera, skapa balans. Barnet blir också mer medvetet om sin kropp, börjar låsa om sig på toaletten och vill kanske inte visa sig naket.

Men också 7-åringen kan ha snabba växlingar mellan glädje och dysterhet, mod och rädsla. Ena stunden kan barnet vara starkt avståndstagande mot föräldrarna och i nästa stund gulligt och nära.

7-åringen kan jobba koncentrerat, tålamodet har blivit bättre, och kan nu göra färdigt saker.

Kan bättre än tidigare leva sig in i hur andra människor känner och vad de upplever och tycker om att prata och diskutera.

7-åringar har ofta ett behov av att visa sig duktiga och behöver beröm och uppmuntran. Det är vanligt att de är ganska självkritiska.

8-åringen är inte sällan en drömmare och är upptagen med att bygga upp ett liv utanför hemmet. Skolan, kompisarna, aktiviteter blir allt viktigare. Många är väldigt uppbokade, men 8-åringar måste få tid att leka också.

Vid 8 år kan man överblicka tillvaron allt bättre. Man förstår mer och mer av det som händer, både nära och långt bort.

Fortfarande är barnet förstås oerhört beroende av föräldrarna, även om kontakten kanske inte är så fysisk längre. Däremot kan barnet behöva lugna pratstunder med sina föräldrar.

9-årsåldern. Nu kommer en ny period av mognad och utveckling, en ny orostid. Kallas ibland "de glömda åren" eftersom barnet sällan är utagerande och ilsket utan oftare tyst, lite inåtvänt och sårbart. Det grubblar och drömmer. Självkänslan är ofta inte så bra, man kan känna sig ensam och är rädd att göra bort sig. Samtidigt ifrågasätter 9-åringen ofta de vuxna, både föräldrar och lärare.

Barnet behöver få vara ifred med sina tankar men behöver också föräldrarnas stöd. Att finnas till hands, att lyssna och respektera och försöka förstå är viktigt. Liksom att vara tillsammans i vardagen - laga mat ihop, spela spel, idrotta.

Barnet börjar så smått förbereda sig på att lämna barndomen. Det rör sig i allt vidare cirklar utanför hemmet. Kompisar blir allt viktigare och att höra till, få vara med. Kunskapsbehovet är stort, barnet frågar mycket och söker själv information, i böcker och på nätet.

Barnet söker sin egen identitet. Det kan kännas roligt att bli stor men samtidigt oroligt. Ena stunden kanske barnet skriker och anklagar, argumenterar och ifrågasätter och i nästa stund vill det sitta i knät och vara liten. Mörka tankar om livet och döden är inte ovanliga och kan ta sig olika fysiska uttryck som sömnrubbningar, ont i magen eller i huvudet. Det är viktigt att ta sådana symtom på allvar och söka hjälp innan problemen har vuxit sig alltför stora.

Många föräldrar oroar sig över att barnet sitter för lång tid framför tv:n och datorn. Man tycker att  barnet behöver röra sig mer och är orolig att våldet ska påverka barnet.