Tonåringar och dataspel

Många föräldrar oroar sig över sina barns spelande. Det blir svårt att sätta gränser kring något man inte själv ägnade sig åt som ung och kanske inte vet så mycket om. Det är lättare när barnen är små, men när de når tonåren känner många föräldrar att de helt tappar kontrollen över ungdomarnas spelande.

En mycket stor majoritet av alla svenska ungdomar ägnar sig ibland åt digitala spel, men pojkarna spelar betydligt mer än flickorna. Allra mest spelar pojkar i åldern13-15 år. Pojkarna har också en tendens att välja sådana spel som föräldrar oroar sig mer över; med ett utpräglat actionbetonat eller våldsamt innehåll. Flickorna väljer i högre utsträckning problemlösarspel och pedagogiska spel.

Det är framförallt två stora frågeområden som brukar oroa föräldrar. Det första gäller spelandets omfattning. Var går den tidsmässiga gränsen för att det är skadligt? Och är det möjligt att utveckla ett beroende? Den andra frågan gäller spelens våldsinnehåll, och de värderingar som förmedlas i spelen. Påverkas man av detta?

Finns det skäl att oroa sig?

Om spelandet tar så mycket tid i anspråk att annat, som skolprestationer, sömn, socialt liv eller andra aktiviteter blir lidande, då finns det skäl att oroa sig. Men det behöver ändå inte i första hand vara spelandet som är problemet. Man kan ju ägna för mycket tid åt nästan vad som helst. Problemet blir i stället att se till att resten av livet också hinns med. Det håller t ex inte att ofta sitta och spela in på småtimmarna om man samtidigt ska klara skolan.

Det är också viktigt att vara lyhörd för vilken funktion spelandet fyller. Om man t ex fortsätter att ha spel som sitt enda intresse när man kommer upp i de högre tonåren, kan det tyda på att man har svårt med sitt sociala liv utanför hemmet.

Att spela mycket eller ha spel som ett starkt intresse är inte samma sak som att vara beroende . För att något ska klassas som ett beroende krävs det att beteendet är problematiskt på flera olika sätt.

En sak är att tonåringens liv ska fungera, men det är också viktigt att familjelivet är tillfredsställande. Spel är inte något skäl att inte delta i gemensamma aktiviteter eller uppgifter på samma villkor som alla andra.

En risk som också finns är att tonåringen börjar spela om pengar. Statistiken talar för kraftigt ökande problem med den typen av spelberoende. Samhällets skyddsfunktioner med åldersgränser och annat fungerar inte längre då spelen är tillgängliga via nätet, och betalning kan ske genom mobilen.

Våldsamma spel

När det gäller vissa spels våldsamma och/eller omoraliska innehåll är det en ständig källa till upprörda känslor i vuxenvärlden. Upprörd har man rätt att bli, och man bör inte acceptera sådant som fullständigt strider mot ens djupaste värderingar. Samtidigt kan det som förälder vara skönt att veta att forskningen inte visar att våldsamma spel leder till våldsamt beteende, utom hos ungdomar som redan mår ordentligt dåligt eller är socialt utsatta på andra sätt. Tvärtom har det visat sig att våldsspel under vissa omständigheter till och med kan leda till mindre våld i verkligheten.

Fördelar med spel

Spelen har också visat sig ha en mängd andra positiva konsekvenser. Beroende på vilken typ av dataspel det handlar om så kan spelandet leda till ökad kompetens eller kunskaper såsom öga-handkoordination, logiskt tänkande, reaktionssnabbhet, kunskaper i engelska osv.

Det finns också belägg för att ungdomar som har spelandet som ett stort intresse dricker mindre alkohol än andra.

Vad kan man göra?

Ett bra sätt att undvika onödiga konflikter är att ha konkreta regler och gränser, som man så långt det går upprättar i samråd med tonåringen. Beroende på vad det är du som förälder oroar dig för kan det handla om vid vilken tid på kvällen som spelandet ska avslutas, hur många timmar om dagen man får spela, att läxor ska göras innan man börjar spela, att dörren till rummet ska vara öppen när man spelar/att datorn ska stå på en mer allmän plats i hemmet, att man inte får spela vissa spel eller bara att middagen ska ätas tillsammans och rummet städas på fredagarna.

Hur får man hjälp?

Det allra bästa om man upplever sin tonårings beteende som problematiskt brukar vara att prata med andra föräldrar. Då får man koll på vad som är ”normalt” och kan samarbeta i att sätta gemensamma och rimliga gränser och regler.

Om man ändå inte kan släppa sin egen oro eller om spelandet för med sig omfattande problem kan man vända sig till Barn- och ungdomspsykiatrin eller till elevhälsan.