Kognitiv beteendeterapi (KBT)
Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en sammanslagning av Kognitiv psykoterapi, som bygger på teorier om våra tankar och vår informationsbearbetning och Beteendeterapi, som bygger på inlärningsteori. Numera innefattar KBT även andra behandlingsmetoder, och får närmast betraktas som ett paraplybegrepp. Exempel på nya inslag inom KBT är mindfulnessbegreppet, som har sina rötter i österländsk meditation.
Inlärningsteori
Inom beteendeterapin är beteenden inte bara sådant som vi gör, utan även kroppsliga reaktioner och tankeprocesser.
Enligt inlärningsteorin så har alla beteenden någon gång lärts in. Att ändra på dem blir då en fråga om att lära om, eller lära sig något nytt.
Inlärning kan ske på flera olika sätt. Har vi vid något tillfälle blivit skrämda kan det ha lett till att vi kopplar ihop en viss sak med en obehagskänsla. Det kallas för ”klassisk betingning".
Men en rädsla kan också uppstå till följd av att vi tar efter någon annans, till exempel en förälders, beteende. Det kallas för ”modellinlärning”.
Slutligen så styrs våra beteenden också av vilka konsekvenser de får, vilket kallas för ”operant betingning”.
Om ett beteende får en positiv konsekvens så är chansen god att man upprepar det. Det kan leda till att vi blir hjälpsamma och artiga, men också till att vi undviker det vi är rädda för, eftersom undvikandet på kort sikt leder till den positiva konsekvensen att vi blir av med vår rädsla och ångest.
Hur går det till?
En kognitiv beteendeterapi inleds alltid med en noggrann beteendeanalys med inlärningsteorin som utgångspunkt.
Man analyserar vad som är det problematiska beteendet, vad det är som utlöser det och vilka konsekvenser det får. Med andra ord: vilken funktion beteendet fyller. Först därefter kan man se vad man behöver göra för att en ny inlärning ska komma till stånd.
I KBT ingår en del undervisning. Terapeuten är alltid tydlig med hur behandlingen kommer att se ut och varför man använder en viss metod. Det innebär att klienten får generella kunskaper om, men också ökad kännedom om sina egna, psykiska och kroppsliga mekanismer
Ett centralt behandlingsinslag är exponering. Det innebär att man gradvis utsätter sig för det man har svårt för, i hanterbara steg, så pass länge att rädslan eller ångesten minskar. Eftersom det man tror ska hända, att ångesten stiger till outhärdliga höjder, aldrig inträffar, så sker en ominlärning.
Andra vanliga metoder inom KBT är beteendeaktivering, rollspel, beteendeexperiment och avslappningsövningar.
Exempel
En tonårspojke söker terapi för panikångest. I beteendeanalysen framkommer det att panikattackerna ofta kommer på väg till skolan, efter att han druckit ca 5 koppar kaffe, vilket han själv kopplar ihop med panikattackerna.
Den första åtgärden blir därför att begränsa kaffedrickandet. Terapeuten berättar om mekanismerna bakom en panikattack: Att det handlar om ett starkt påslag av det autonoma nervsystemet med hjärtklappning, hyperventilering och andra obehagliga, men helt ofarliga, kroppsliga reaktioner som följd.
Pojken blir förvånad men lättad, eftersom han har trott att han har varit nära döden vid attackerna. Han får också exponera sig för de kroppsliga sensationer, som han har upplevt som så skrämmande under attackerna, under kontrollerade former.
Tillsammans med terapeuten gör han övningar som leder till yrsel, han hyperventilerar och andas genom sugrör för att få en känsla av andnöd.
Vid utvärderingen kommer man fram till att pojken hade sin sista panikattack strax innan den andra terapisessionen, och han oroar sig inte längre för att få panik.
Vanliga frågor
Hur länge pågår behandlingen?
Vid behandling av exempelvis ångestsyndrom är 15-20 sessioner vanligt. Enklare problem, som fobier, kräver ofta betydligt färre sessioner, medan mer genomgripande behandlingar vid exempelvis personlighetsstörningar kan pågå i något eller några år.
Hur ofta träffas man?
Det vanligaste är att man träffas en gång/vecka i den aktiva behandlingsfasen.
Hur går behandlingen till?
Inom KBT arbetar man främst med det som är aktuellt här och nu. Arbetssättet är strukturerat, handlingsorienterat och tydligt, exempelvis vad gäller fokus och mål. Klienten får hemuppgifter och får lära sig metoder som han kan ha nytta av även i framtida problem. Behandlingen bygger inte enbart på samtal, utan också på praktiska övningar.
Vad är terapeutens roll?
Terapeuten strukturerar arbetet och har en aktiv roll.
Grundtanke:
Att förändra tanke- och beteendemönster i syfte att bättre kunna hantera känslomässiga problem.