Skolpsykologen

Svenska barn är i många avseenden bland de friskaste i världen. Men de senaste årtiondena har den psykiska ohälsan tyvärr ökat bland barn och ungdomar. Psykisk ohälsa kan vara ett stort hinder vid inlärning, därför är skolan en självklar och naturlig plats för arbete mot psykisk ohälsa.

Som en del av skolans elevhälsoteam är skolpsykologernas uppdrag att hjälpa skolan som organisation att se både problem och möjligheter ur elevens perspektiv.

Skolpsykologer arbetar på uppdrag av respektive skolas rektor utifrån gällande skollag och det är därför oftast rektor man som förälder ska kontakta om man önskar att psykologen involveras i arbetet kring ens barn. I första hand arbetar skolpsykologen konsultativt mot skolans övriga personal, men det händer också att psykologen deltar i möten med föräldrar och elever. Deras jobb är att tolka, förtydliga och förklara problem och situationer ur de inblandades olika perspektiv. Samtidigt är det alltid elevens behov som sätts främst.

Man måste må bra för att kunna lära sig

I Sverige har vi skolplikt. Det betyder att det finns en rad mål som skolans elever ska uppnå. Skolan ställer individen inför en rad spännande möjligheter, men här finns också krav och hinder. Eleven ska infinna sig i tid, sitta tyst och lyssna och lära.

Alla som börjar skolan är inte mogna för utmaningarna. Vissa kan behöva vägledning för att få ordning på det egna ansvaret och rutinerna, andra har inlärningssvårigheter och behöver pedagogiska hjälpmedel och åtgärdsprogram för att lättare kunna tillgodogöra sig undervisningen.

En skolpsykolog arbetar ur ett skolperspektiv. För att skolan ska vara välfungerande krävs dock att skolpsykologen har ett helhetsperspektiv, där både faktorer på organisations-, grupp- och individnivå tas med. Det betyder att även om fokus ligger på inlärning och pedagogisk problematik så måste psykologen ibland arbeta med sådant som svårigheter med det sociala samspelet, konflikthantering, problem på hemmaplan, gruppdynamik och hur olika moment under skoldagen är organiserade. Skolpsykologen kan alltså på ett eller annat sätt vara involverad i arbetet med barn utan att det märks så mycket för föräldrarna.

Både allmän och individuell psykisk hälsa

Olika kommuner kan ha olika riktlinjer för skolpsykologer. Förenklat kan man säga att de arbetar med två inriktningar. Dels det breda perspektivet som handlar om att arbeta förebyggande med den allmänna psykiska hälsan bland eleverna i kommunen – och dels hanterar de ärenden på individnivå med enskilda elever, lärare och föräldrar. Det centrala är att alltid föra elevens talan.

Enligt skollagen ska alla elever i den svenska grundskolan och gymnasiet ha tillgång till en skolpsykolog, men antalet elever varje enskild psykolog ansvarar för kan variera väldigt från kommun till kommun. Vissa ska finnas tillgängliga för 500 elever, andra 3000.

Handledning

I det bredare perspektivet arbetar skolpsykologer bland annat med handledning av skolans personalgrupper. Ett exempel är att genom handledning ge lärare verktyg och metoder för att lyfta blicken, bredda perspektivet och hitta nya vägar och alternativ för att bemöta olika elever och att anpassa undervisningen till respektive individ.

Skolpsykologen kan med sin fördjupade kunskap se orsakssamband och att analysera komplexa situationer, både fungera som bollplank och vägleda arbetet kring elever med svårigheter.

Utredning

Ur det individuella perspektivet arbetar skolpsykologen som en del av skolans elevhälsoteam med att utreda enskilda elevers inlärningssvårigheter.

Med hjälp av bland annat intervjuer, tester och observationer utvecklas hypoteser och åtgärdsplaner för att se till alla elever får tillgång till en fungerande inlärningsmiljö och eventuella hjälpmedel.

Skolpsykologen gör utvecklingsbedömningar, begåvningsbedömningar samt utredningar inför inskrivning i särskolan.

Skolpsykologer kan stå för korta och akuta insatser men utför inga direkta behandlingar av psykisk ohälsa. De ställer enbart diagnos när det gäller utvecklingsstörning och ska inte fungera som samtalsstöd under någon längre tid.

Om skolpsykologen kommer fram till att ett ärende bör utredas ytterligare kan eleven efter föräldrars godkännande remitteras vidare till BUP – barn- och ungdomspsykiatrin.

Skolpsykologen kan också hjälpa föräldrarna att hitta rätt i vårddjungeln genom att informera om vilken instans som är bäst lämpad att hjälpa eleven och familjen.

Kontakta skolpsykologen

Om man som förälder önskar få stöd av, eller kontakt med, skolpsykologen så är den vanligaste vägen att antingen säga detta till lärare/mentor eller till rektor. Utan rätt vägledning kan problem bli större helt i onödan så det kan vara en god idé att stå på sig om man tror att psykologen behöver kopplas in. Dock ska man ha klart för sig att skolpsykologen inte arbetar med behandling av barn eller med föräldrarådgivning. Det finns däremot andra insatser som gör. Skolsköterskan kan hänvisa föräldrar rätt.