Skolsköterskan
En stor del av skolsköterskans tid går åt till att utföra regelbundna hälsokontroller och vaccinationer. Han eller hon arbetar dessutom med att förebygga övervikt och ohälsa – samt att följa upp elever med både somatiska och psykosomatiska problem.
Det vanligaste ärendet på en skolsköterskas mottagning är huvudvärk och magont. Men en skolsköterska arbetar med både hälsoövervakande och hälsofrämjande insatser – och med såväl fysisk som psykisk hälsa.
Förutom att utföra hälsokontroller och vaccinationer sköter han eller hon mottagningsarbete och dokumentation. Dessutom deltar skolsköterskor i elevhälsogruppens arbete.
Olika kommuner har olika riktlinjer och en skolsköterskas mottagningstider och tillgänglighet kan variera mycket från skola till skola.
Odramatisk mottagning
Trots att skolsköterskan kanske främst associeras med fysiska krämpor och kontroller är det inte ovanligt att andra problem kommer fram just på skolsköterskans mottagning.
Om en elev har det svårt, mår dåligt psykiskt eller bara är ledsen, kan det kännas dramatiskt att säga att man vill gå till skolkuratorn eller skolpsykologen och prata. Men att be att få gå till skolsköterskan – det är ju något som alla gör med jämna mellanrum. Det är ofta lättare att säga att man har ont i magen eller i huvudet – än att säga att man har ont i själen.
Vad är det som värker?
Visst kan skolsköterskan dela ut värktabletter och plåster, men på mottagningen finns också en möjlighet för eleven att få sitta ner och berätta om saker som är jobbiga.
Skolsystrar ställer ofta frågor om eleven tror att det finns en anledning till att hon eller han har ont i huvudet. Hur mår eleven i största allmänhet – hemma och i skolan? Frågorna blir särskilt viktiga om det är en elev som dyker upp ofta i väntrummet. Huvudvärk och magont är inte sällan symtom som bottnar i helt andra problem.
Säker tystnad
Förutom att det ses som ganska odramatiskt att gå till skolsköterskan är en av anledningarna till att elever söker sig till mottagningen för att prata att skolsköterskan har tystnadsplikt enligt hälso- och sjukvårdslagen. En skolsköterska för inte vidare någonting hon eller han fått veta i förtroende från en elev, med ett undantag – om det eleven berättat handlar om något kriminellt så är skolsköterskan skyldig att anmäla detta.
Tystnadsplikten gäller i viss mån även lärare. Men en skolsköterska kan diskret påtala för skolans personal att ha lite extra tålamod och empati med en elev som har de jobbigt för tillfället – utan att behöva gå in närmare på vad problemet gäller.
Skolsköterskan i elevhälsan
I arbetet inom elevhälsogruppen kan en skolsköterska förmedla riktlinjer utan att berätta fakta som kommit fram i förtroende. Han eller hon kan reagera på och kommentera de förslag till åtgärder som gruppen tar fram. Finns det bakgrundsinformation som talar för att gruppens förslag inte alls kommer att fungera uppmanar skolsköterskan gruppen att tänka om – utan att dela med sig av informationen. På så sätt kan man förhandla sig till rätt åtgärder och samtidigt bevara elevens integritet.
Behov av prat
Behovet bland eleverna att få prata med en utomstående vuxen är stort i skolorna i dag. När något känns jobbigt är det många gånger bara ett samtal som behövs för att reda ut saker och må bättre. Genom att formulera sina problem och känslor i ord tillsammans med någon vuxen som lyssnar och bekräftar kan det vara enklare att förstå svårigheter och situationer.
Många elever upplever att det inte finns någon som lyssnar, att ingen förstår och/eller tar sig tid. Förutom brist på resurser och tillgänglighet är ett problem att titlar som kurator och psykolog tyvärr kan avskräcka elever. Det är en fin balansgång – att vilja prata men inte synas och inte göra en så stor grej av det.
Att hitta rätt
Ibland handlar elevers problem delvis om att de inte vill eller vågar prata med vuxna som står dem nära. Då kan skolsköterskan erbjuda sig att tala med de inblandade. Ofta kan det hjälpa till att lösa problemet om skolsköterskan kan medla och förklara. En annan lösning är att bjuda in de inblandade så att alla kan prata tillsammans med skolsköterskan. Det gäller att hitta lösningar som passar eleven.
Hur ska jag förklara när jag inte vet vad som är fel?
Emma är 13 och har insett att hon lider av tvångssyndrom, utan att hon egentligen vet vad det innebär och betyder. Hon förstår inte varför – men hon måste hela tiden tvätta och skrubba sina händer. Emma inser att någonting är fel – men hon vågar inte berätta om det för sin mamma.
Efter ett samtal med skolsköterskan låter Emma honom eller henne kontakta Emmas mamma och förklara problemet. När mamman sedan blivit införstådd i problemet – både ut ett professionellt och ett personligt perspektiv – kan familjen sitta ner tillsammans med skolsköterskan och pratar om hur man kan arbeta med problemet och gå vidare.
Prata om prat
Skolsköterskan kan också uppmuntra en elev att gå och prata med skolkuratorn – eller att få hjälp att komma i kontakt med till exempel BUP – barn- och ungdomspsykiatrin.
Det är viktigt att få elever att förstå att de har rätt att få gå och prata med en vuxen om hur de mår och känner. Samtidigt vill man avdramatisera den formen av samtal. Det kan vara bra att förklara att de flesta någon gång behöver prata med någon – och att just ett sånt möte faktiskt kan räcka för att få överblick över sin situation och att må bättre. Behöver man prata vid flera tillfällen kan man bestämma det varefter.
