Specialpedagogen

Specialpedagogens främsta arbetsuppgift är att underlätta för alla elever att uppnå sina mål och på bästa sätt tillgodogöra sig undervisningen i skolan. Det ska se till att elever med svårigheter får rätt stöd samtidigt som de hela tiden arbetar för att utveckla pedagogiken.

Olika kommuner kan ha lite olika riktlinjer men till skillnad från speciallärare har specialpedagogen framförallt en handledande roll i verksamheten. Det ingår i deras uppdrag att hålla sig uppdaterad inom nya rön inom pedagogiken och att sedan förmedla dem till lärare och resten av skolans personal.

En viktig uppgift är att vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor för både föräldrar, kollegor, skolledare och andra berörda.

Att reda ut problem

Det är specialpedagogens uppgift att utföra utredningar av elever med olika svårigheter. En specialpedagogisk utredning är ofta det första som görs när en elev har problem som läraren inte kunnat lösa i klassrummet.

Under en utredning får eleven gå igenom tester och samtal. Dessutom intervjuas lärare, familjemedlemmar och fritidspersonal – alla som har erfarenhet av vad som fungerar och inte för eleven.

Utredningen leder sedan fram till en åtgärdsplan som ska dokumenteras och följas upp. Ibland räcker specialpedagogens utredning för att komma tillrätta med elevens problem – i andra fall kallas sedan resten av elevhälsogruppen in med sina respektive utredningar.

En svag kan hjälpa en stark

Trots att arbetet med utredningar och handledning tar mycket tid i anspråk är många specialpedagoger måna om att inte förlora kontakten med eleverna och den praktiska undervisningen.

En specialpedagog kan ofta använda sig av just elever med problem för att utveckla nya lösningar och tekniker. Genom att hela tiden tvingas anpassa sig efter olika individers behov uppstår också nya idéer och lösningar. Många gånger hittar man på det sättet tekniker som även fungerar och förbättrar undervisningen för de elever som har lättare för ämnet.  

Våga fråga

En av utmaningarna för specialpedagogen är att skapa en trygg stämning med enskilda elever och små grupper där det är okej att erkänna att man helt enkelt inte förstår, trots att man kanske redan fått höra en rad olika förklaringsmodeller.

En elev som inte skäms för att han eller hon inte förstår hamnar i en starkare position – och kanske till och med kan skratta lite åt specialpedagogen som kämpar och funderar över nya sätt att beskriva problem och lösningar för att eleverna ska förstå.

Eleverna ska inte behöva känna sig dumma – det är specialpedagogens problem om de inte förstår.

Individuella utmaningar

Olika elever kan behöva olika lösningar och hjälpmedel för att enklare tillgodogöra sig information. Det handlar om att individualisera upplägget för undervisningen. Vissa behöver bara lugn och ro för att kunna arbeta bättre – andra behöver ett stärkt självförtroende.

I ämnet matematik kan till exempel en kognitiv svårighet bero på att eleven inte är mogen nog för att tänka abstrakt. Idag krävs ofta att eleverna inte bara ska komma fram till en lösning, de ska även kunna beskriva hur de kom fram till den, något som ofta är svårare än att lösa själva problemet.

För att underlätta för elever med kognitiva svårigheter kan en specialpedagog i matematik till exempel använda sig av bilder och verklighetsanknutna problem och förklaringar.

En annan teknik är att låta elever som ofta hamnar efter istället ligga före klassen med uppgifterna. Om osäkra elever fått nosa på problemen och frågeställningar innan övningarna presenteras i klassen behöver de inte känna stressen över att hela tiden ställas inför nya, först till synes helt omöjliga och obegripliga uppdrag.

Det kan också vara arbetsminnet som sviker en elev. Det underlättas främst med olika hjälpmedel som till exempel miniräknare och en hög grad av yttre struktur och vuxenstöd. I takt med att barnet blir äldre är det bra om skolan satsar på att hjälpa eleven att själv bygga upp fungerande strategier och lära ut studieteknik som fungerar för just detta barn.