Skola - Problem och lösningar
Vad kan föräldern göra?
Visst är det skolans uppgift att undervisa eleven och få honom eller henne att nå sina uppsatta mål, men en förälders stöd och intresse betyder ofta väldigt mycket för resultaten. Engagemang hemifrån kan underlätta skolarbetet både när det går bra och när man stöter på svårigheter.
Att vara förälder är inget yrke. Det är ingen professionell roll man kan ta på sig när man umgås med sina barn. När det gäller våra barn kommer vi för alltid att vara personligt engagerade och färgade av våra känslor. Men samtidigt kan det vara skönt att veta att man inte är ensam om att ha problem och konflikter och det kan vara bra att få tips om erfarenheter och förhållningssätt man kan använda när det krisar.
Om en elev har det jobbigt i skolan är det viktigt att alla inblandade, framför allt eleven, lärare och föräldrar känner att de har ett gemensamt problem och ett gemensamt mål.
Som förälder kan det vara svårt att ta till sig att ens barn har svårigheter och kanske är annorlunda. Det är lätt att skjuta det ifrån sig och skylla problemen på skolan. Men försök lyssna, ta in och tänka igenom informationen. Känner du igen något av det skolans personal pratar om? Hur ser konflikter ut hemma? Vad tror du att problemen handlar om – och vilken hjälp tror du att ditt barn behöver?
Försök att ha en bra relation med skolans personal för att ni alla ska få en överblick över ert barns situation och på det sättet hitta de bästa förutsättningarna för honom eller henne.
Den vuxna rollen
Även om man aldrig kan eller bör vara en professionell förälder är det viktigt att vara vuxen. Om ett barn mår dåligt och går igenom jobbiga saker blir det inte bättre av att man som förälder tycker synd om sig själv och visar sin oro inför barnet. Då är det lätt att man bara överför oro och skapar skuld. Försök istället vara ett tryggt stöd utan att förringa problemet.
Exempel
Nioåriga Emma har svårt med läsförståelse. Så fort en text innehåller många meningar börjar bokstäverna att flyta ihop eller dansa runt på sidorna. Hon har inte velat säga något om hur svårt det är, men Emmas lärare Torsten har märkt hur jobbigt hon har det.
Torsten pratar med Emma. Han förklarar att det finns sätt som kan göra det enklare för henne att lära sig läsa. Hon ska få hjälp med speciell undervisning. Men först måste de prata med Emmas föräldrar.
Den kvällen är Emmas föräldrar trötta och stressade. De har haft mycket på jobbet. När Emma under middagen berättar vad Torsten sagt suckar Emmas pappa. Han har ju sagt att hon måste läsa mer. Emmas mamma börjar gråta och frågar mumlande sig själv vad hon gjort för fel.
Emma ångrar att hon berättat vad som hänt. Nästa gång ska hon inte säga någonting till mamma och pappa.
Hitta lösningar tillsammans
Föräldrar sitter ofta inne med mycket information som kan vara till hjälp för att lösa problem i skolan. Ett exempel är kunskapen om hur eleven hanterar läxläsning.
Lösningen på inlärningsproblem är ofta en uppmaning att plugga mer. För en elev som har svårt att nå målen kan ytterligare läxläsning bli ytterligare en börda och leda till problem och konflikter även i hemmet. Där bör man hitta alternativa lösningar. Kanske ska skolan istället gå in med läxhjälp.
När ett barn mår dåligt agerar de ofta ut sina negativa känslor på olika, ofta destruktiva sätt. De kan störa och bråka, ett uppförande som ofta leder till negativa reaktioner från omgivningen, både i skola och i hemmet.
De vuxnas irriterade protester kan göra situationen värre när barnet till slut möts av ilska överallt. I det läget behöver han eller hon istället hjälp att formulera och förstå sina negativa känslor på ett konstruktivt sätt tillsammans med en vuxen som visar engagemang, intresse och förståelse.
Ett annat problem med att bemöta barns trots med hög röst och tvingande dominans är att man snabbt lär ut en dålig konfliktlösning som barnet sedan själv använder i skolan. På samma sätt ska man akta sig för att missbruka ordet ”nej” då det snart kan förlora sin betydelse.
Det är lätt att gå i fällan och själv börja lära ut dåliga modeller. Numera finns det en rad olika beteendeterapiformer för föräldrar som vill lära sig mer om olika förhållningssätt och lösningar på konflikter och komplicerade situationer.
Exempel
Simon är elva och tycker att matte är svårt och tråkigt. Den här dagen har klassen dessutom en vikarie. Simon förstår inte alls vad han pratar om, han blir frustrerad och börjar skruva på sig. Istället för att lyssna börjar han prata med sin kompis Ali.
Vikarien säger vid flera tillfällen till Simon att vara tyst. Simon klarar av att var tyst och sitta still i någon minut, men sedan börjar han prata med Ali igen.
Vikarien blir till slut arg vilket leder till ett stort bråk som tar resten av lektionen i anspråk, så att ingen av eleverna får något mer gjort i matten den dagen.
När Simon kommer hem är han inte på sitt bästa humör och vill spela dataspel, men hans föräldrar påminner honom irriterat om att han lovat städa sitt rum först. Simon blir jättearg och river ner saker från hyllorna i sitt rum istället för att städa. Då blir mamma och pappa också jättearga – och bestämmer att Simon inte får spela dataspel på hela kvällen.
Stöd vid förändring
Under övergångar och förändringar i livet är risken alltid högre för att barn kan må psykiskt dåligt. Då är det inte ovanligt att de halkar tillbaka i sin utveckling, att de regredierar och börjar uppföra sig som ett yngre barn.
Som förälder kan det vara bra att vara vaksam på ångest och ängslighet under perioder av förändring, i skolan eller i hemmet. Drar sig barnet för att gå till skolan – eller för att gå hem? Har barnet svårt för separationer?
De tysta och mindre utagerande eleverna med problem kommer ofta i skymundan då de som stör hela gruppen prioriteras. Om en förälder tycker att deras barn verkar må dåligt i skolan men att inget görs åt saken kan man ligga på såväl lärare som rektor på skolan för att nå en förändring. Ibland kan det tyvärr krävas rejält med initiativ och energi för att få hjälp att komma tillrätta med situationen.
Diagnoser och extra stöd
Enligt skollagen har alla elever rätt till stöd och extra hjälp om de riskerar att inte uppnå de mål som är uppsatta för dem. Trots detta visar undersökningar att det i praktiken ofta kan krävas en diagnos som till exempel ADHD för att få tillgång till särskilt stöd.
En medicinsk klassificering verkar viktigare än en pedagogisk när skolan bedömer vem som behöver resurser, den verkar underlätta när skolorna äskar pengar från kommunerna. Dyslexi väger tyngre än allmänna läs- och skrivsvårigheter.
En undersökning från Lärarnas tidning visar att var fjärde grundskolelärare anser att det krävs en diagnos för en elev ska få särskilt stöd. Därför uppmanas föräldrar ibland att låta sitt barn gå igenom en utredning för att få en diagnos. Diagnoser kan underlätta kartläggningen av behovet av hjälp, men som förälder ska man vara medveten om att alla elever enligt skollagen har rätt till stöd – oavsett om man har en diagnos eller inte.
Föräldrastöd
Att ha ett barn med en neuropsykiatrisk diagnos kan vara tungt och utmattande på många sätt.
Trots att skollagen utlovar stöd till alla behövande elever kan man som förälder ofta behöva stå på sig och kämpa för att få den hjälp barnet behöver. Det tar tid och energi, samtidigt som man inte sällan bär på oro över hur det ska gå.
Många föräldrar känner sig ensamma i situationen. Kanske finns det ingen vuxen där som kan lyssna eller förstå. Därför kan det vara en bra idé att så tidigt som möjligt kontakta någon med liknande erfarenheter. Det kan vara en grupp på Facebook, en landstingsorganiserad stödverksamhet eller en organisation med medlemmar som har erfarenheter om neuropsykiatriska diagnoser som en gemensam nämnare. Ett exempel är intresseorganisationen Attention. Där finns en rad olika forum.
Internet kan vara en väldigt bra mötesplats när man snabbt behöver stöd och information. Man kanske inte orkar eller vill träffa en stödgrupp personligen.
Fråga psykologen
