Moralisk maskerad. Varför agerar inte ledarna och cheferna?
Många undrar hur det kommer sig att chefer och ledare inte reagerat på varningssignaler och på sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Leg psykolog och forskare Birgitta Johansson-Hidén skriver här om begreppet moralisk maskerad som innebär att ledare vill visa upp sig positivt inför sig själva och inför andra och behålla en bild av att vi är duktiga och moraliska. Ett sätt är att hela tiden rättfärdiga handlingar som sker och undanhålla information om missförhållanden.
Ett etiskt moraliskt ledarskap kan beskrivas som ett ledarskap där beslutsfattande sker med hänsyn till både regler och det unika i situationen genom att visa omsorg om till exempel människor.
Ett etiskt ledarskap fordrar också moralisk integritet vilket innebär att ledaren har en inre styrka där motivationen för handlingar inte drivs av egna intressen. Men moralisk integritet uppstår inte automatiskt och det som ofta sker och har skett i förhållandet till genusrelaterade normer är att ledare presterar en ”moralisk maskerad”. Begreppet är myntat av bland annat forskaren Christoffer Branson. Denna maskerad kan ske både medvetet och omedvetet. Ledare vill visa upp sig positivt inför sig själva och inför andra och behålla en bild av att vi är duktiga och moraliska. Ett sätt är att hela tiden rättfärdiga handlingar som sker och undanhålla information om missförhållanden.
Då man som ledare ska agera etiskt bör man stödja sitt agerande på något av eller fyra olika perspektiv.
A) Juridiskt perspektiv innebär att ställa frågan: vilka lagar, rättigheter och policy styr inom området?
B) Kritiskt perspektiv innebär att ställa sig frågor om vilka som gynnas av de beslut som kan tas: gynnas någon på grund av kön, klass, etnisk grupp eller åldersgrupp? Vem har makt? Varför?
C) Omsorgsetiskt perspektiv innebär att ställa frågor som utmanar det juridiska: Vad blir konsekvenserna? Vem vinner? Vem lider?
D) Professionsetiskt perspektiv innebär att ställa frågor med fokus på uppdraget att agera professionellt utifrån en yrkesidentitet.
Men de ledare som genomför en ”moralisk maskerad” baserar inte sitt agerande på något av perspektiven ovan utan skyddar bara den egna identiteten och den egna sfären.
Vad kan vi göra i spåren av #MeToo?
När det gäller åtgärder i organisationer och privatliv handlar det bara om att fortsätta att prata och prata om igen om normerna runt hur vi människor skall bete oss mot varandra. Sexuella trakasserier kan ingå i förtryck och maktförhållanden men är i grundet ett mänskligt problem. En fråga om hur vi bemöter varandra människa till människa.
Hur vi gör då vi skapar närhet och visar varandra respekt och är något som behöver diskuteras och utvecklas på nytt.
Den rättsliga regleringen av området är mångfaldig. Mänskliga rättigheter, Arbetsmiljölag, Jämställdhetslag, Diskrimineringslag. Vi behöver inte flera anledningar att ta i tu med problemen. Vi måste sluta med att i arbetslivet bara göra handlingsplaner som vi ställer i bokhyllan. Vi behöver samtala och utveckla nya normer!
Varför händer #MeToo nu?
Orsakerna kan vara många men avgörande är att vi har en ny generation unga, framför allt kvinnor, som inte finner sig i förtryck som dagligt talat inte tar ”någon skit”.
Samtidigt finns det forskning inom ”Nyinstitutionell teori” som visar att idéinnehåll och tankar är globala och ”resande” runt hela vår värld. Man talar om att idéer sprids och ”översättare”, det vill säga olika individer snappar upp dem och gör verklighet av dem. På bara några år har begreppet normkritik gjort kometkarriär. Begreppet för tankarna till normalitet. Att vara normal innebär att vara godkänd i en viss social kontext.
I sann normkritisk anda ställer sig allt fler individer frågan; vilka grupper och individer tar sig rätten att definiera vilka normer som gäller och vilka normer vill jag påverka och förändra. #MeToo är ett vällovligt uttryck för denna normkritiska anda där grupp efter grupp vill vara med och förändra.
Birgitta Johansson-Hidén
leg psykolog, forskare
