Ensamhet

Frivillig ensamhet kan vara bra på många sätt. Ofrivillig ensamhet däremot kan påverka stressystemet i kroppen och leda till både fysisk och psykisk ohälsa. Vissa känner sig ensamma fastän de är omgivna av människor, men saknar de djupare kontakterna. Andra kan ha en överdriven rädsla att vara ensamma.

Alla människor har behov av ensamhet ibland. Att vara ensam kan vara väldigt återhämtande. Många upplever att man i ensamheten ges tid att reflektera och få spretiga tankar på plats. Andra uppger att de känner ro. Ytterligare andra beskriver frihetskänslan i att inte behöva ta hänsyn till någon annans behov, utan ha möjligheten att göra precis vad man vill med sin tid. Hur mycket ensam tid olika individer mår bra av varierar mycket. Det finns ett brett spektrum som alltsammans rymmer inom en normalvariation.

Men ensamhet kan också vara skrämmande och väcka känslor av övergivenhet, otrygghet och skapa ångest och nedstämdhet. Många trivs allra bäst när de har andra människor omkring sig. Ensamhet som inte känns bra kan se ut på lite olika sätt. Här beskrivs exempel på det.

Ofrivillig ensamhet

Det som kanske ställer till det allra mest är den ofrivilliga ensamheten, att inte ha möjlighet att välja. Vi människor är flockdjur och skapta för att befinna oss i någon form av gemenskap med andra. Vi har biologiska system som är utvecklade för att vi ska överleva och som reagerar på hotsituationer. Förr i tiden, när vi levde bland fler fysiska hot, var det ju förenat med fara att vara ensam.  Att mista flocken innebar inte sällan en säker död. Vi fungerar likadant idag, hotsystemet reagerar på ensamhet, vi klarar oss inte så bra utan en flock. Flocken behöver inte vara stor, men det behöver finnas någon. Ensamhet är alltså ett hot som alarmsystemet reagerar på.

När vi upplever ofrivillig ensamhet och isolering riskerar vi att ha ett lågintensivt, kroniskt påslag av stressystemet i kroppen. Det ger till slut en hel del symtom. Ensamma människor har högre risk att utveckla hjärt- kärlsjukdomar, stroke, tidigare utveckling av demens och ökad smärtproblematik. Därtill kommer ofta psykologiska svårigheter som depression, starka känslor av skam, missbruk av alkohol och andra substanser och ökat aggressivt beteende.

Var 6:e person i Sverige rapporterar att de inte har någon riktigt nära vän och uppåt 4% av populationen uppger att de är socialt isolerade. Många som blivit äldre känner stor ensamhet i sina egna boenden runt om i landet. Kanske har man förlorat både partner och vänner, har barn som bor en bit bort och har nog med sina egna liv. Det skapar ofta en stor reell ensamhet bland våra gamla.


Vad kan man göra?
  • Ibland behöver man professionell hjälp. Det kan då handla om att först ta itu med svårigheter man hamnat i som är kopplade till ensamheten, t ex depression, social fobi, eller svårigheter att veta hur man etablerar och vidmakthåller relationer till andra.
  • Öka de sociala kontaktytorna. Det kan vara att anmäla sig till någon aktivitet, skaffa hund och gå dressyrkurser eller efterfråga sällskap vid hundpromenader, volontärarbeta (där man både kan hjälpa andra och träffa nya människor)
  • Träna sig på att uppmärksamma skamkänslor och rädslor när det kommer till kontakt med andra, och utmana dem i små steg: våga fråga t ex en kollega om en kopp kaffe eller en granne om en promenad.
  • Leta på internet efter sajter som handlar om att träffas, hitta nya vänner, göra aktiviteter med andra singlar osv. Dessa sajter har ökat de senaste åren, det finns även människor som anordnar nyårsfester och midsommarfiranden för ensamma personer.

Emotionell ensamhet

Vissa kan vara omgivna av människor, familj, vänner, bekanta, men saknar de djupare kontakterna. Det kan bero på att man själv har svårt att vara öppen med sig själv och har behov av att hålla en fasad utåt. Det kan också bero på att människorna man lever med inte visar så mycket intresse, eller inte kan ge bekräftelse på att man duger eller är älskad som man är.

Att känna sig annorlunda, inte sedd eller inte förstådd kan skapa stor känsla av utanförskap. Inte sällan skapar det starka känslor av ensamhet.

Vad kan man göra?

Många gånger har man hjälp av psykologisk behandling när det kommer till den här typen av ensamhet. Att förstå vad det är som triggar känslorna, hur jag kan hantera dem och hur jag kan göra för att få till en förändring är svårt att göra på egen hand.

Överdriven rädsla för att vara ensam

En del personer tycker det känns så skrämmande att vara ensamma att de gör allt för att inte vara det. I ensamheten kommer kanske tankar man inte vill tänka på eller känslor man inte orkar känna, till exempel starka känslor av övergivenhet.  Det skapar ångest fastän man egentligen vet att man inte är övergiven.

Det här brukar leda till att man gör allt för att undvika ensamhet. Man bokar upp för många aktiviteter och försöker se till att ha saker att göra tillsammans med andra så ofta det går. Även då man egentligen skulle behöva en lugn kväll för återhämtning så väcker det så mycket obehag att man ger sig ut bland folk ändå. Andra gånger stannar man i relationer som inte är så givande, eller i värsta fall destruktiva, för att tanken på att bli ensam känns värre.

Att inte kunna lämna en dålig relation, eller att ständigt se till att vara aktiv bland andra människor kan leda till stress- och utmattningsproblematik eller andra typer av problem, t ex sämre sömn och nedstämdhet.

Vad kan man göra?

Ofta handlar det om att försöka utmana rädslan. Det kan man göra i flera, mindre steg. Att kasta sig iväg till en liten isolerad stuga i skogen och hålla sig där under lång tid är inget man måste utsätta sig för, det känns ofta alldeles för svårt. Däremot kan man träna sig på att vara ensam hemma, först kortare stunder och sedan öka på tiden.

När ångesten parkerar sig i tystnaden kan man försöka stanna kvar i den, utforska den. Hur känns den i kroppen? Vilka tankar har man? Observera hur känslan också varierar i styrka över tid. När man orkar möta de tankar och känslor man har utan att försöka fly undan dem, kommer man upptäcka att de efter en tid minskar i styrka. Det kan ta lite tid och krävas upprepning men efter ett tag får man ofta lite bättre kontroll på rädslorna.

Att tänka på som medmänniska

Några tips till dig som finns i närheten av någon som är ensam.

  • Att ta kontakt och fråga hur någon mår innebär inte att du plötslig bär ansvaret för den som är ensam. Sina gränser kan man bestämma själv.
  • Det räcker ibland med att bara stanna och byta några ord.
  • Ring ett samtal till någon som du tror skulle bli glad, lägg en kvart i veckan. Alla har en kvart i veckan.
  • Om du ser att en kollega verkar vara ensam, fråga om hen vill gå med på lunchen.
  • Var inte rädd att säga/göra något klumpigt, det är ofta bättre att säga något icke genomtänkt än ingenting alls.
  • Ensamheten kan vara självvald och välbehövd, ställ frågan om du undrar.
  • Visa på olika typer av hjälporganisationer, hjälp till med länkar eller kontakt.

Ensam jul

Att inte ha någon att vara med på julen kan inte bara upplevas som sorgligt. Det kan också upplevas som så skamfyllt att man inte vågar berätta om det. Även om man i vanliga fall trivs ganska bra i sitt eget sällskap, kan julensamhet bli som ett kvitto på att man inte duger i andras ögon.

Att man är ensam kan bero på ett så enkelt faktum som att man bor långt ifrån sina anhöriga. Men det kan också bero på att man förlorat sin partner, eller sina föräldrar, genom dödsfall eller genom att man blivit osams. Då blir ensamheten en påminnelse om sorgen eller konflikten och om den samvaro man en gång hade, men som man förlorat.

Några råd på vägen
  • Berätta om din ensamhet och hur du upplever den – chansen är stor att du upptäcker att du inte alls är ensam, utan att flera har det som du.
  • Bjud in dig själv till vänner. Se det som att du gör dem en tjänst – människor blir lyckliga av att få dela med sig och göra gott för andra.
  • Leta upp ett arrangemang för ensamstående och anmäl dig på vinst och förlust.
  • Om din oro handlar mer om andras normer än om dina egna känslor – köp en helt egen Alladin-ask och besluta dig för att njuta av din ensamhet.

(utdrag ur artikeln Julrelationer)