Autism och Aspergers syndrom

Autism och Aspergers syndrom hör till en grupp av tillstånd som också betecknas som ”autismspektrum” (autism och autismliknande tillstånd). Människor med sådana här tillstånd har alla mer eller mindre svårt med att knyta ömsesidiga sociala kontakter, och med att kommunicera. Dessutom finns det inslag av stereotypa intressen eller aktiviteter.

Klassiska problem vid dessa tillstånd är:

• Svårigheter att utveckla ömsesidiga kontakter med andra
• Svårigheter med såväl verbal som ickeverbal kommunikation
• Svårigheter med föreställningsförmåga
• Svårigheter med beteenderepertoar

De allvarligare tillstånden är ofta förknippade med utvecklingsstörning, epilepsi eller andra funktionshinder. Lättare drag av autism eller Asperger behöver däremot inte ens uppfattas som avvikande, varken av personen själv eller av omgivningen.

De här tillstånden är relativt sällsynta, de återfinns hos omkring en procent av alla barn. Men eftersom de kommer att prägla hela individens liv anses det ytterst viktigt att problemen identifieras så tidigt som möjligt.

De här tillstånden är betydligt vanligare bland pojkar, så som man hittills definierat dem. Det finns dock forskare som menar att samma problematik hos flickor tar sig delvis andra uttryck, som vi hittills varit sämre på att upptäcka.

Symtom

Autistiska syndrom kan observeras tidigt under utvecklingen, före tre års ålder. Dessa barn verkar sakna den normala nyfikenheten på omgivningen som hör till denna ålder. Barnet reagerar inte på kontaktförsök och följer inte med blicken. Han eller hon tar inte heller initiativ till att peka eller visa saker för andra. Språkutvecklingen är klart försenad eller uteblir helt. Många av dessa barn har också en generell utvecklingsstörning, samt andra komplicerande tillstånd som t ex epilepsi.

Det finns flera mindre tydligt framträdande varianter av de här funktionshindren som inte alltid medför några större problem före skolåldern: Aspergers syndrom eller ”högfungerande” autism (där det alltså är personen som bedöms som högt, eller väl, fungerande). Senare, i skolan, kan dock begränsningarna framstå mycket tydligt i jämförelsen med andra barn.

Det är viktigt att inte förväxla kontakt- och kommunikationsbristerna med ”normal” blyghet.

De enahanda beteendena (t ex att ta reda på och veta allt om en viss sorts lokomotiv), ska inte heller förväxlas med den upptagenhet i olika intressen som är en normal del av utvecklingen, (t ex att vara intresserad av tåg under en övergående period).

De typiska dragen medför också svårigheter med komplexa psykologiska funktioner som t ex att möta förändringar på ett bra sätt. Personen har ofta en dålig förmåga hantera motstridiga budskap, att vara flexibel och snabbt kunna ställa om mellan olika situationer. Det leder i många fall till konflikter med omgivningen.

Den höga sårbarheten för andra typer av symtom gör att individer med autism eller Aspergers syndrom felaktigt uppfattas ha någon annan diagnos, och bemöts därefter.

Utredning och diagnos

Gränsdragningen mot barn med typisk utveckling är inte alls klar. Det rör sig ofta om drag som kan finnas hos många i mer uttunnad form, och som i många fall är önskvärda och värdefulla egenskaper.

Man bör också tänka på att det inte alls är nödvändigt att diagnostisera en person som inte far illa av sina mer eller mindre tydliga egenheter. En noggrann medicinsk utredning är berättigad främst på grund av att förekomsten av andra problem är så hög.

Tidig diagnos bygger på föräldrarnas berättelse och på observationer av barnets sätt att handskas med olika situationer. Själva diagnosen ställs på grundval av sådana uppgifter. För att bedöma graden av de olika typerna av funktionshinder krävs dock ofta en mer ingående psykologisk utredning. Sådana utredningar ska resultera i förslag till behandling, anpassning av miljön och andra åtgärder.

Behandling

Det finns ingen behandling som gör att autism eller Aspergers syndrom försvinner. Det finns dock studier som tyder på att det går att åstadkomma en sådan utveckling att diagnosen inte längre passar in på personen. Sådana fall tillhör dock undantagen.

Däremot kan man på olika sätt träna upp funktioner så att personen t ex kan kommunicera sina behov och önskemål på ett tydligare och för omgivningen begripligare sätt. I sådan träning används psykologiska och pedagogiska metoder med viss framgång.

Det viktigaste är dock att anhöriga och andra som finns runt personen med funktionshinder lär sig att respektera de speciella sätt att fungera som han/hon har.

Hur får man hjälp?

Vart ska man då vända sig för att få till stånd en diagnostisk utredning? Det varierar i landet, men barnavårdscentralen eller husläkaren vet besked. Gäller det äldre barn och ungdomar är det BUP, barn- och ungdomspsykiatrin som man bör vända sig till.

Många vuxna som redan har en psykiatrisk kontakt och diagnos kommer idag för bedömning av huruvida de egentligen har autism eller Aspergers syndrom. Tyvärr är väntetiderna långa på många håll, och utredningarna som görs kan också variera i kvalitet. Man har alltid rätt att be om en s k second opinion, dvs att en oberoende bedömare granskar en utredning.

Råd till drabbade och anhöriga

Trots att autism och Aspergers syndrom diagnostiseras inom psykiatrin är de inga egentliga sjukdomar, utan just funktionshinder. Men som sådana ger de, som sagts ovan, en extra stor sårbarhet för andra besvär. Det är därför viktigt att personen själv - och hans eller hennes omgivning - får kunskap och korrekt information.