Förvärvad hjärnskada

Förvärvade hjärnskador kan leda till att enstaka av våra psykologiska funktioner slås ut, eller att flera sådana blir nedsatta eller begränsade. Vissa skador kan man ganska lätt kompensera för, eller lära sig att fungera med, medan andra får närmast förödande verkningar.

Skador på hjärnan kan inträffa på flera olika sätt. Det kan röra sig om fordonsolyckor, fall eller annat våld mot huvudet (trauma). Skador uppstår också när något blodkärl i hjärnan brister eller proppas igen (stroke).

Svårighetsgraden av de förvärvade skadorna beror ofta på hur lång tid personen varit medvetslös och hur omfattande minnesförlusten varit. Utifrån denna information delas skadorna in i lätta, medelsvåra och svåra. Även s k lätta hjärnskador medför dock i många fall omfattande psykologiska funktionsnedsättningar.

Oavsett hur allvarliga effekter skadan fått är det viktigt att den blir korrekt bedömd, eftersom utredningen ska ligga till grund för insatser i form av träning och rehabilitering. Det finns alltid något att göra för att lindra besvär och symtom efter en hjärnskada.

Symtom

Vilka symtom som uppkommer som följd av förvärvade hjärnskador beror på flera faktorer:

• vilken del av hjärnan som skadats
• hur stora skadorna är
• personens ålder
• vilken funktionsnivå personen hade innan skadan, m m.

Skador i den vänstra hjärnhalvan orsakar ofta svårigheter med att förstå och använda talat och skrivet språk, s k verbala förmågor.

Skador i den högra hjärnhalvan orsakar svårigheter i allt som har med rumsliga funktioner att göra, som att uppfatta t ex komplexa bilder, mönster och riktningar.

Skador i hjärnans basala, inre delar visar sig ofta som svårigheter med uppmärksamhet, vakenhet och uthållighet, men också i form av förändringar av emotionella funktioner.

Skador i den bakre delen av hjärnbarken orsakar oftast avgränsade problem i specifika funktioner, t ex i form av oförmåga att uppfatta känselinformation från någon kroppsdel. Andra symtom kan vara svårigheter att tolka information korrekt, och problem med inlärning och minne.

Skador i den främre delen av hjärnan drabbar ofta förmågan att röra olika kroppsdelar på avsett sätt. Inte sällan kan dock de mer övergripande svårigheterna att styra, kontrollera och anpassa alla delar av de psykiska processerna ställa till de mest allvarliga problemen.

Utredning och diagnos

Alltför få patienter med förvärvade hjärnskador utreds på ett allsidigt sätt. Nedsättning av psykologiska funktioner kan uppfattas som mindre viktiga - eller förbises helt. Detta gäller t ex om patientens liv varit i fara, och/eller om de kvarvarande rörelsehindren är omfattande. Men de psykologiska funktionernas betydelse för alla delar av rehabiliteringsprocessen kan knappast underskattas.

Symtom som ångest och depression bör uppmärksammas, eftersom de är mycket vanliga efter alla typer av hjärnskador.

Nedsättningar och förändringar kan sällan korrekt bedömas av den drabbade själv, eller av omgivningen. Det är mycket lätt att felaktigt bedöma neuropsykologiska förändringar som uttryck för bristande intresse eller motivation hos patienten. Därför bör en utförlig, neuropsykologisk utredning genomföras och ligga till grund för den psykologiska rehabiliteringen.

Utredningen bör omfatta såväl fundamentala funktioner, t ex uppmärksamhet och känsloliv, som varseblivning, inlärning och minne. Dessutom behöver man göra en särskild bedömning av de styrande och kontrollerande funktionerna.

Hur får man hjälp?

Det akuta medicinska omhändertagandet vid en förvärvad hjärnskada avgör i stor utsträckning vilka psykologiska funktioner som senare ska vara möjliga att återvinna. Först när den som drabbats är i en mer stabil fas kan bedömningar av påverkade funktioner och möjligheter till rehabilitering göras.

Själva rehabiliteringen kommer sedan att se mycket olika ut beroende på vilka funktioner som är nedsatta. Vid mera omfattande svårigheter har sammanhållna rehabiliteringsprogram haft god effekt. Vid mer avgränsade svårigheter kan specifik träning vara motiverad, t ex sådan som går ut på att använda de resurser som finns kvar på ett mer effektivt sätt. Man kan till exempel lära sig att kompensera nedsättningar i minnet genom att använda yttre hjälpmedel, som en kalender eller en handdator.

Var får man hjälp?

Det finns många personer som har en förvärvad hjärnskada men som inte bedömts av en psykolog med neuropsykologisk kompetens. Specialisterna finns inte på alla håll i Sverige, men om man vänder sig till sin husläkare ska man kunna remitteras till en rehabiliteringsmedicinsk klinik där sådan kompetens finns.

Råd till drabbade och anhöriga

Att skaffa information om den typ av skada man drabbats av är alltid bra. Kunskap är makt! Den som utretts och bedömts av en psykolog med neuropsykologisk kompetens har också rätt till en ingående återkoppling om vad utredningen visat. Även anhöriga behöver korrekt information och kunskap - det är en bra idé att ta med sig sina närmaste till en genomgång av utredningsresultaten.