Psykologutredningar

Psykologer ägnar sig i stor utsträckning åt att samla in information och försöka reda ut vad som ligger bakom ett problem eller en konflikt, för att sedan kunna föreslå lämpliga insatser eller förändringar. En behandlingskontakt inleds i regel med en eller ett par utredande samtal. Men ibland är det själva utredningen som är psykologens huvuduppdrag.

Syftet med en psykologutredning är att ge svar på en eller flera frågor. Det kan handla om en elev som har svårt att klara skolarbetet eller svårt med kamratkontakterna. Eller om patienter med konstaterade eller misstänkta skallskador, eller demenssjukdomar. Eller patienter inom psykiatrin. Eller personer som har svårt att komma in på eller komma tillbaka till arbetsmarknaden. Det är också vanligt med psykologutredningar för att se om en person lämpar sig för ett jobb, i rekryteringssammanhang eller inför krävande utbildningar.

Tänkbara frågor att besvara i en utredning kan vara: Har personen generella eller specifika inlärningssvårigheter som gör att hon behöver extra stöd eller anpassad pedagogik? Hur fungerar minnet? Hur är det med koncentrationen och planeringsförmågan? Kan personen sätta sig in i hur andra människor tänker och känner? Hur ser det ut med självkänslan och självförtroendet? Är personen deprimerad eller ångestfylld? Hur ser olika aspekter av arbetsförmågan ut?

Ibland är syftet med utredningen att komma fram till om personen har en viss psykiatrisk diagnos eller inte. Ibland kan syftet vara att avgöra vad en person klarar av eller vilka hjälpinsatser hon behöver och har rätt till. Och ibland gör man en bred, förutsättningslös utredning i syfte att förstå och beskriva hur personen fungerar generellt och vilka åtgärder som behöver sättas in för att personen ska fungera bättre i vardagen och få en bättre livskvalité.

Oavsett vem som har tagit initiativet till utredningen och formulerat frågeställningen, så bör man alltid komplettera med huvudpersonens egna frågor.

Hur går det till?

En psykologutredning bör alltid vila på flera ben och hänsyn behöver tas till såväl psykologiska som biologiska och sociala faktorer.

Utredningen kan liknas vid ett detektivarbete där det gäller att samla så många pusselbitar som möjligt och sedan försöka lägga ihop bitarna så att bilden går att tyda. Viktiga bitar är naturligtvis den information man får från personen själv via psykologiska test, samtal och observationer. Men utan andra informationskällor går det inte att dra allt för långtgående slutsatser från dessa bitar. 

Viktiga informationskällor är föräldrar eller andra närstående som kan ge en bra beskrivning både av hur personen fungerat tidigare i livet och hur hon fungerar i dagsläget. Andra tänkbara informationskällor är lärare, behandlingspersonal och arbetsgivare.  

Ibland är psykologutredningen en del i en större utredning där flera yrkeskategorier bidrar med sina undersökningsmetoder och expertkunskaper. Ett sådant utredningsteam kan bestå av psykologer, läkare, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, specialpedagoger, logopeder och kuratorer.

Ibland handlar det om omfattande utredningar med komplexa frågeställningar där psykologen är den som samlar in all information, konsulterar andra yrkesgrupper vid behov och slutligen självständigt gör bedömningar, ställer diagnos och föreslår åtgärder.

Skriftligt utlåtande

En psykologutredning utmynnar alltid i ett skriftligt utlåtande och en muntlig återgivning där psykologen ytterligare kan förtydliga saker och svara på frågor. Huvudpersonen själv, eller föräldrarna om det rör sig om ett yngre barn, är alltid den/de som först får reda på resultat och bedömningar. Vilka som i övrigt ska få ta del av utredningen beror på vem som är uppdragsgivare och vad man kommit överens om med personen eller dennes föräldrar.