Ta bort tricksen
Ett piller i fickan, ett vattenglas i båda händerna eller polotröja på. Det finns många sätt att handskas med sin talskräck. Här får du lära dig att identifiera dina så kallade säkerhetsbeteenden – och varför du ska träna bort dem.
I första delen i artikelserien om talrädsla, Slåss mot talrädslan, kan du läsa om de psykologiska grunderna bakom talrädsla. Nu är det dags för en fördjupning och titta på det som psykologerna kallar säkerhetsbeteenden.
För att stå ut med jobbiga talsituationer har en rädd person nästan alltid små tricks för sig. Som att spänna musklerna extra hårt för att inte skaka på handen, titta ner i marken för att ingen ska se ens flackande blick eller mer mentala tricks, som att tyst repetera en mening gång på gång för att inte råka stamma. Men dessa beteenden stjälper mer än vad de hjälper.
Säkerhetsbeteenden kan beskrivas som små tricks eller strategier som syftar till att sänka ångest eller förhindra att ens rädslor ska bli sanna – att en katastrof ska inträffa. Sådana katastroftankar kan vara att publiken ska se hur nervös man är eller att nervositeten ska göra att man svimmar.
Det är lätt att tro att dessa strategier hjälper en att förhindra katastrofen, men ironiskt nog kan dessa försök göra det motsatta. Om man spänner musklerna extra hårt är det troligt att man skakar ännu mer, om man tittar ner i marken kanske publiken känner mindre kontakt med talaren och att repetera meningen i huvudet ökar risken att man snubblar på orden.
Som du kan läsa i den första artikeln om talrädsla är exponering inför det obehagliga enligt forskningen det mest framgångsrika sättet att få bukt med problemet. Exponering innebär att stegvis utsätta sig för jobbiga talsituationer och få en nyinlärning om att ångestreaktionen i kroppen kan sjunka av sig självt, eller insikten att man kan göra saker fastän man har hög ångest.
Forskning visar att säkerhetsbeteenden har en viktig roll i hur framgångsrik exponeringen blir. Man kan bli så upptagen av att hålla på med sina egna tricks att man tappar fokus på uppgiften, eller inte får uppleva talsituationen fullt ut.
Säkerhetsbeteenden förhindrar chansen till verklig exponering inför det läskiga. Det är också skälet till att kartlägga säkerhetsbeteenden och sedan arbeta bort dem. Om du arbetar bort dina säkerhetsbeteenden blir exponeringen mer effektiv och kroppen och hjärnan får bättre chanser till nyinlärning.
Dämpa inte talrädslan med kemiska preparat
En annan form av säkerhetsbeteenden används flitigt inom artistbranschen – nämligen kemiska preparat. Medicinen betablockerare är till för att sänka högt blodtryck men det är vanligt att artister använder medicinen när de ska uppträda. Betablockerare fungerar nämligen också som dämpande på fysiska påslag som hög puls och skakande händer. I en undersökning från SVT år 2010 svarade 43,6 procent av ett antal svenska symfoniorkestermusiker att de hade använt betablockerare för att dämpa nervositet inför ett framträdande.
En rockartist som tar med sig ölen upp på scen, eller kompisen som tar ett glas extra vin inför att hålla det pirriga talet på bröllopsmiddagen använder också kemiska preparat för att dämpa sin nervositet. Alkohol i mindre doser har en ångestdämpande effekt för många, men det finns också kostnader. Fingermotoriken vid gitarrspelande går ner vid berusning och det kanske råkar bli ett glas för mycket vid bröllopsmiddagen och svårare att minnas vad man skulle säga.
Det problematiska med alla säkerhetsbeteenden är att man börjar förlita sig på att de är de som gör att man klarar av den jobbiga situationen. Även en sådan sak som att ha en betablockerare i fickan för säkerhets skull vidmakthåller rädslan.
Säkerhetsbeteenden kan beskrivas som att man använder kryckor även om man egentligen inte har problem med att gå. Då får man inte chansen att upptäcka att man klarar sig utan kryckor.
Att ladda ner:
I nästa avsnitt får du lära dig mer om hur misslyckanden tar dig framåt i din kamp mot talrädsla.
